Lördagslat!

mIdag är jag lördagslat! Det innebär att jag inte orkar skriva utan bara bjuder på lite nya bilder och återkommer i morgon med mer skrivarlusta. Så här följer en helt vanlig lekstund in Ebbotworld!

Hmm... Vad är det där? En orm?

Undrar vad som händer om jag drar i den?

Oh, det rör sig!

Det här var roligt!

Men vad trött man blir av att leka!

Ingen morsgris här inte..

Nä, den här grabben har gått och blivit en riktig farsgris. Jag tycker att han fortfarande borde vara för liten för att fatta sånt men tydligen inte. Idag när Lukas hoppade in i duschen började lilleman stortjuta men han tystnade lika snabbt när jag tog med honom till duschen så att han fick se att pappa inte hade försvunnit helt och hållet. Sånt kan man väl inte förstå när man inte ens är åtta veckor?! Tror man inte att hela omvärlden är en förlängning av sig själv då typ? De senaste dagarna har han bara haft ögon för pappa men nu under kvällen så var det morsan som var huvudattraktionen igen. Det var efterlängtat må jag säga. Igår blev jag så rörd?/tacksam?/nöjd? när han pratade med mig och skrattade, att jag fällde en tår till och med. Det behövs inte mycket för att mammas hjärta ska slå snabbare.

Vi var på BVC idag på läkarundersökning. Ebbot flinade och pratade för fullt med läkaren så än en gång fick jag vara en riktigt stolt mamma. Han är så fin min pojk! Grabben har dragit iväg som en raket, i både längd och vikt, som läkaren uttryckte det. Nu väger han 6045 gram och är 61,5 centimeter lång. Han har snart växt en hel decimeter men är ju inte ens två månader än! Om han fortsätter i den takten så är han lika lång som mig i Juli 2012 ungefär. Knappt två år och längre än mamma. Inte illa!

Dessutom hann han ägna sig åt en utav sina favoritsysslor när han skulle vägas och mätas, nämligen kissa så fort man tar av blöjan. Det var nära att jag fick mig en dusch idag med men jag klarade mig. Anledningen till att jag skriver "idag med" är för att jag hade nöjet att börja gårdagen med en golden shower. Härligt! Inget får en att vakna på morgonen som en kissdusch. Kaffe kan slänga sig i väggen! När man ser en stråle närma sig kroppen så flyger man iväg och greppar närmaste handduk, reaktionsförmågan skulle då kunna liknas vid elitidrottare som står i startblocken, redo för att flyga fram genom luften.

Nu ligger lilleman och sover på min vänstra sida och på min högra sitter Lukas och kliar mig på ryggen. Fredagsmyyyys! Fy tusan vad bra jag har det. Tänk att jag fick Sveriges finaste killar, båda två! Kan inte bli bättre så nu ska jag släppa bloggen för ikväll och bara mysa...

Undrar om han har fisit eftersom han håller för näsan?!

Killsnack. Skrev ju att jag hade dom två bästa killarna men jag har nog tre tror jag och här är alla samlade på samma bild. Ebbot ligger på sängen och pratar med pappa och morfar.

Tillbakablick. Del 1

Eftersom lilleman mestadel bara här ätit och sovit de senaste dagarna så händer det inte så mycket intressant jag kan skriva i bloggen. Tänkte därför ta en tillbakablick. Graviditeten.

Allt började med att jag tog ett graviditetstest dagen före julafton för att vi skulle veta om jag behövde hålla mig nykter över jul eller inte. Med en lätt nervositet i kroppen ser jag hur ännu ett streck sakta framträder på testet. Det är positivt. På skakiga ben börjar jag knalla tillbaka till sängen där Lukas ligger. Hur fan säger man det här då? Jaha, nu är det dags? Nä. Grattis du ska bli pappa? Nä. Öh, du det blir nyktert för mig över jul? Slutade med att jag inte fick fram ett ord och bara gav honom testet. Han tittade på testet men fattade nog inte så mycket av det (I alla filmer och sånt brukar det ju bli ett plus här var det bara ett extra streck i en annan ruta), dock tror jag att min skakade uppsyn avslöjade resultatet. Så det blev en nykter jul med en påhittad penecilinkur.

Redan innan testet var det som att jag redan visste. Munnen smakade järn, jag fick helt plötsligt finnar och var lite febrig + en massa mer saker men framför allt var det nog den där pirrande känslan i maggropen som övertygade mig.

När jag pratade med mamma på julafton så var jag så sugen men jag vågade inte riktigt, inte varje dag man avslöjar saker av den här tygnden men ändå brukar mamma få veta allt på en gång typ. det slutade med att jag skickade ett sms efter att vi lagt på där det stod "Just ja! God jul mormor och morfar". Hon ringde upp på en gång och jag berättade hur det låg till och hon lovade att inte säga något eftersom det var så tidigt. Jo jo, när jag pratade med henne dagen efter igen sade hon "Jag berättade för storConny igår" Sen kom det fram att hon berättat både för min bror och min farbror Conny (Därav stor- och lillconny) men också för min syster och för en moster, kan ha varit för farmor också, minns inte riktigt. Jaha, så var det med den hemligheten. Hade gått typ fem veckor och hela släkten visste!

Under den här tiden mådde jag också väldigt illa (Morgonillamående i några veckor my ass! Återkommer till det senare). Äckelkänslor av ungefär all mat går inte så bra ihop med ett tyskinspirerat julbord. Lukas mormor är från tyskland och det var där julen firades, därav den tyska maten. Jag tror att de flesta har en klar bild av tysk mat, låt fördomarna frodas! Jag mådde inte så bra under middagen kan jag säga. Dopp i grytan passade inte ihop med mitt illamående och efter nyår hade jag en period då jag levde på gröna äpplen för att det var det enda jag kunde äta. Så illa var det.

Jag hade ingen craving eller så efter gröna äpplen utan det var verkligen det enda som inte fick mig att kräkas. Det jag läst innan om morgon illamående var att mellan vecka 6-8 någongång till vecka 12-13 var det vanligt att den blivande modern mådde illa under morgonen. Hos mig började det i vecka 4 och slutade i 17-18 någonstans där och morgonen pågick tydligen under hela dagen! Under de här månaderna kunde jag i princip inte ta mig ur sängen eftersom jag inte fick någon energi och bara tanken på att behöva klä på sig gjorde att det vände sig i magen på mig. Som tur var så var det lugnt i skolan just då, först skulle jag sammanställa några arbeten där informationen redan var inhämtad så att det bara var skrivandet kvar och sen hade vi en kurs som helt baserades på en bok och vi hade en quiz över internet varje fredag. Detta gjorde att jag i princip slapp lämna sängen på två månader. Välbehövligt kan jag säga.

Insåg nu att det här kommer att bli ett väldigt långt inlägg om jag ska plöja igenom hela graviditeten med alla smååkommor jag åkte på och det var därför inlägget fick namnet del 1. Fortsättningen kommer väl nästa gång som Ebbot har en idag-ska-jag-bara-äta-och-sova-dag. Dock tänker jag bjuda på en färsk bild på grabben.

Vaken en stund!

Moderskapet förändrar..

Som jag nämnde lite snabbt i förbifarten häromdagen så förändras priorteringarna när man får barn. Även om man intalat sig själv om att man inte ska "förfalla" fast man fått smått så händer det allt för lätt. Tidigare skulle jag till exempel aldrig bäddat med omatchande sängkläder, nu finns det allt för många färger på täcken och kuddar i vår säng, men jag tror att mamma visste vad som skulle hända för när vi kom hem från förlossningen hade hon nämligen köpt ett överkast och slängt på sängen. Så nu är det bara att dra på det så fort man ska få besök, smidigt värre! Förut har jag aldrig sett vitsen med överkast och undrat varför folk har det egentligen. Det är ju bara extra jobb. Nu vet jag. Ett tips till alla småbarnsföräldrar.

En annan grej som vi gör är att jag och Ebbot sover på ett täcke som vi har i sängen också, så att man slipper tvätta madrassen, ett täcke suger åt sig mycket men är fortfarande lätt att tvätta. Så lite bröstmjölk eller en och annan kräka är inga problem och blir det för blött är det lätt att bara dra bort det så blir det torrt på en gång.

Men det är inte bara sängen som blir härdad och utsätts för mycket. Samma sak med moderskroppen. Läckande bröst, äh va fan! Man kan ju ha bröstmjölk till att smörja röda rumpor så det måste ju vara bra för huden. Bara att tacka för lite naturlig parfymfri lotion, måste ju se positivt på saken. Sen är det bara att vänja sig med att man får sig diverse duschar av lillemans kroppsvätskor. Han kräks både här och där och har man otur så får man en som sträcker sig från axel, ner över magen, på låren och ner på fötterna. Samma sak på honom. Passar man sig inte vid blöjbytena är det lätt hänt att man känner att det är något som rinner. Jaha, blir till att bada/duscha igen. Inte mer med det.

Tyvärr så är det ju inte bara insidan och tåligheten som förändras av en graviditet. För några månader sedan så såg det ut som att jag hade ett spindelnät över hela magen. Brutalt mycket bristningar, men då hade man i alla fall en fin och stor bebismage. Nu har magen, likt en ballong som varit uppblåst länge och sedan tömts på luft, blivit tom och uttänjd. Den bara hänger där, nästan så att man får passa sig så att man inte snubblar när man ska ut och gå. Har börjat fundera lite på hur brösten kan tänkas se ut efter amningen. Mina bröst var ju inte direkt små före graviditeten heller så på så sätt har dom inte förändrats så mycket, men det känns som att dom kan se lite annorlunda ut efteråt. Ebbot har en tendens att fort som bara den slänga iväg med huvudet om han hör något spännande när han äter, men det betyder inte att han släpper greppet först. Så det känns ungefär som att någon satt en klädnypa i bröstvårtan och sedan rycket till, som att bröstet blir en decimeter längre på en gång. Får väl börja rulla upp brösten i bh'n snart, fast det kanske blir lättare att amma nattetid då. Då kan ju han ligga och äta så kan jag hitta en skön ställning att sova i. Kanske vända ryggen mot honom och bara slänga bröstet över axeln. Det kanske skulle vara nått!

Undrar när Ebbots längd, möter brösten? Några gissningar? Kanske ska ha en tävling. Den som gissat närmast får en gammal urväxt, urblekt, urtvättad, missformad bh!

Totalrenovering av lägenheten!

Internationella kvinnodagen skall nästa år firas och jag får ägna mig åt en av mina favoritsysslor fullt ut, nämligen inredning. Under de föregående åtta veckorna ska lägenheten rotrenoveras. Matrummet ska bli kök, pentryt ska bli ett rum till Ebbot, sovrummet/vardagsrummet ska få balkong, en vägg i hallen ska rivas för att förstora köket, badrummet ska kaklas, golven ska bytas precis som alla skåpluckor, toaletten och tapeterna. Så idag har vi (läs: jag.) valt tapeter och golv till alla rum, mosaik och kakel till badrummet, dörrhandtag till alla dörrar, skåpdörrar + handtag, bänkskivor och spis till köket. Nu längtar jag till piffandet!

Ska bli så kul att äntligen få ett riktigt kök! Har redan börjat fundera på gardiner och sånt. Till och med beställt till Ebbots rum. Tyckte att dom var så charmiga! Eftersom det bara är ett jättelitet rum med en ynkligt litet fönster blir väggarna vita. Sen blir det till att vräka på med färg på textilier och sånt men så blir det väl lätt i ett barnrum.

Överhuvudtaget blir det mycket vitt för att det ska kännas större. Är ju trots allt bara en lägenhet på 49,5 kvadrat, överfull med grejer som jag klargjorde häromdagen. Dock så drog vi till med ett mörkt grått golv i kök och hall, det passade så bra till bänkskivorna. Nu längtar jag verkligen tills vi får flytta in igen. Dock lockar det inte lika mycket att bo i en modul på 26 kvadrat på gården under de nio veckor som renoveringen pågår. Men men, vill man ha lägenheten fin, får man lida pin!

Lite liten bild kanske, men så ska det i alla fall renoveras!



Kommunikation med en sjuveckors..

Det sägs ju att allt förändras när man får barn men det är inte sant. Det är nästan ingenting som förändras förutom en sak då; Du själv! Saker som jag förr såg som viktiga betyder idag inte ett skit och saker som kan ses som totalt betydelselösa för andra får mig att känna saker jag aldrig känt förr. Sånt som kan ses som oviktigt lägger jag på minnet. Till exempel så vet jag att Ebbot som mest har nyst fem gånger i följd. Totalt ointressant! Men för varje ny rörelse han gör, för varje ny "stavelse" som kommer över hans läppar är det som om hela världen förändras litegrann.

Om han ligger och flinar och är så där söt som bara han kan vara, så känns det helt plötsligt inte så bråttom med att äta oavsett hur hungrig man är. Det kan jag ju göra när han sover! Så man kan minst sagt säga att prioriteringarna förändras. Vad är väl mat jämfört med ett leende?!

När han är ledsen gör det ont i hela mig men när han skrattar och är glad värms varenda liten del av min kropp. Det är så att både håret och tårna krullar sig bara jag tänker på honom för det finns verkligen ingen vackrare unge i hela världen. Han är nog definieringen av perfektion tror jag.

Ibland kan jag glömma bort att han bara är sju veckor och inte kan förstå så väldigt mycket av det som sker runt omkring honom. När man ser honom i ögonen så får man en helt speciell kontakt som ingen (som inte har barn själv) kan förstå. Det är som att vi läser av varandra utifrån och in. Som att vi vet vad den andra tänker. Ibland kan han, om han krånglar jättemycket när han ska äta eller vägrar somna, reta mamma till den mildra grad (sådär mycket krångel så att mamma bara vill gråta för att hon är så trött när han vägrar somna om klockan tre på natten). Då är jag övertygad om att han känner frustrationen jag känner men vad gör han då? Jo, han skiner upp som en solstråle! Typ som när man retas med ett syskon eller nått, man ser hur jobbigt dom tycker att det är men det är ju det som är kul så man kan ju inte låta bli att skratta.

Det känns som att han förstår mig så bra att jag kan bli lite irriterad när han inte lyssnar på mig. Som när han ligger i vagnen och gnäller för att den står stilla och jag bara ska klä på mig så att vi kan gå ut. Fastän jag förklarar att jag bara ska dra på mig kläder först, så fortsätter han att skrika, då måste jag ibland påminna mig själv om att han faktiskt bara är sju veckor än och faktiskt inte förstår vad jag säger.

Sen kan man känna sig lite smådum ibland när man pratar med honom också, speciellt när man inser att någon står och tittar på. Som i morse när vi skulle klä honom och jag frågade vad han ville ha på sig. Han då drog då upp benen och såg ut som en groda varpå jag frågade om han ville ha byxorna med grodan på sig. Då svarar han "uuuhhl"  och det var ju ett tydligt gul tyckte jag men eftersom det enda gula han har är ett par byxor med ränder i nån gulgrön nyans och då svarar jag "men knäppgök du kan ju inte ha två par byxor!"

HALLÅ VEM ÄR KNÄPPGÖKEN?!! tänkte nog Lukas som stod och tittade på oss. Sonen som ännu inte kan prata eller modern som övertolkar allt sonen gör?

Mammas lilla pratkvarn..

Städdag som kunde dragit iväg rejält!

Lukas började dagen med att städa idag. Duktig karl som tar tag i sådant medans sonen och frugan får sig en redig sovmorgon. Dock resulterar alltid hans städryck i att jag känner mig lat och det leder i sin tur allt som oftast till att möblerna ska flyttas runt i lägenheten. Lukas gnällde lite diskret häromdagen på att det var möbler överallt och att det kändes som att bo i en labyrint, så idag var mitt mål att åtminstonde göra mig av med nått (läs: klämma in ytterligare någonting i det överfulla källarförrådet).

Allt började för ungefär ett och ett halvt år sen när vi flyttade ihop. Plötsligt skulle alla grejer från två hushåll klämmas ihop i min lilla tvåa. Dock var det mycket av Lukas saker som inte var jättevälkomna in i själva lägenheten. Hans möbler var enbart införskaffade för dess funktion och antagligen ett billigt pris i de flesta fallen, hoppas jag i alla fall för det var ILLA! Det som fick följa med in i lägenheten var till slut ett bord, en byrå och en säng som fick komma upp och hälsa på ett tag när jag var gravid och tyckte att det var för trångt i en 120-säng men den förvisades tillbaka till källaren så fort vi fick råd att köpa en dubbelsäng.

Sen någonstans på vägen, vid en av mina många ommöbleringar så försvann bordet och idag var det byråns tur att uttrymma lägenheten. Man kan ju tycka att vi borde ha lite mer plats nu då men icke. Vi skaffade ju en byrå till att börja med eftersom kläderna inte fick plats i garderoben när vi blev två. Sen skaffade vi en byrå till eftersom kläderna inte fick plats när vi blev tre. Plus att vi skaffat en spjälsäng och en till bokhylla. Dessutom ska man få plats med barnvagn och babysitter någonstans. Utöver allt det som fanns i min lägenhet från början.

Hur som helst, jag satte igång och flyttade runt på grejerna och min käraste möbel har nu fått en plats i hallen ett tag. En vitmålad antik skänk som väger en hel del för att uttrycka det milt. Pappa har sagt att han aldrig någonsin ska hjälpa mig att flytta, mycket på grund av den skulle jag tro. Tillbaka till rätt spår igen, när man kommer igång som vi gjorde idag blir man så sugen på att fortsätta och gå hela vägen eller vad man ska kalla det. Hade inte almanackan (och Lukas) tittat på mig med dumförklarande blickar så hade nog nästan julgrejerna kommit fram!

Den stora, tunga, klumpiga men ack så vackra skänken.

Det ska ju bli så kul med jul i år. Första julen med barn borde ju vara nått speciellt tycker jag. Jag längtar verkligen så mycket. Då ska jag sitta där under min julgran och lukta på Ebboten och vara såååå lycklig! Fast idag vill jag inte lukta allt för mycket på honom för han har en riktig fisardag och det är illa!!!  Passande nog har han en body med Stinky på.

Stinky nummer 1.

Stinky nummer 2.

(För alla som undrar om Lukas verkligen inte fick behålla någonting av sina saker så kan jag berätta att DVD'n, brödrosten och micron fortfarande står kvar. Än så länge.)

Ditt och datt..

Beställde lite bilder för framkallning i onsdags och i dag kom dom första. Skickade efter 29 bilder totalt och idag kom det två kuvert inhållande ett respektive tre foton. Bara 25 kvar, undrar hur många olika kuvert vi får innan alla bilderna kommit tillrätta? Fick åtminstonde de tre bilderna som skulle ramas in. Resultatet blev följande;

Sötnosen! Nu längtar jag bara efter renoveringen så vi slipper den vidriga blå väggen...

Sen måste jag ju visa hur söt lilleman är i sin nya fina body och dom snygga strumporna han fick.

Mammas lilla tjockis börjar få så goa veck på både armar och lår...

Loppisfynd!

Hade planerat hur jag skulle skriva om alla fynd jag gjort på kvällens loppis med barnsaker och lägga upp bilder på allt som Ebbot fått. Men ikväll ville Ebbot bara ha en sak; Mamma på hemmaplan. Han vägrade somna! Han låg och åt i över en och en halv timme, vanligtvis somnar han på stört då. Efter att jag försökt sova ner honom i närmare två timmar gav jag upp. Jag klädde av mig jag med och kröp ner i sängen hos honom för att titta på TV istället. Vad tror ni händer?!! Jo, det tar cirka en halv minut så somnar lilleman! Så typiskt men nu ska jag se till att mysa här hemma istället. Tända ljus och göra lite varm choklad och någon smörgås tror jag. Sen finns det också en viss risk att chokladkakan får sätta livet till!

Underhållning..

Lilleman har nu kommit upp i åldern att han måste underhållas så när vi var i Enviken hängde vi en tråd  med färgglada pärlor i olika former och storlekar, det hela avslutades med ett pärlplattshjärta som rörde sig ivrigt längst ner när man slog till den. Den hängde vi i kökslampan och sen lade vi Ebbot på en kudde på bordet. Den var rolig att titta på den!  Den rörde sig ju så lustigt!

Här hemma har vi istället knutit fast olika små mjukisdjur i lampan ovanför sängen, också mycket kul, speciellt när mamma eller pappa slår så hårt att hela lampan svingar fram och tillbaka. Vem behöver en mobil liksom?!!

Jag pekar, Lukas betalar!

Jaha, då var man tydligen 24 då! Hann med mycket under det senaste året. Nästan till att börja med så blev jag förlovad hur som helst (ska man vara petig så var det två dagar före min 23-årsdag), sen började magen växa. Fram emot sommaren så slängde vi på ytterligare en ring på fingret och ungefär två månader efter det så tittade Ebbot ut. Så en 24-årsdag känns nu rätt lam i jämförelse!


Idag har vi tagit en sväng på stan. Jag pekade och Lukas betalade! Nått speciellt ska man väl ha när man fyller år, dock blev det mest saker till Ebbot. Jag fick mig en vågtång till håret och ett USB-minne, Ebbot fick en overall, en body, en mössa och två par strumpor. När vi kom hem insåg vi att overallen var väldigt stor så det blir till att byta den till en mindre storlek. Det var knappt så fötterna räckte ner i benen på overallen!

Nu på kvällen så beställde vi hem mat från pizzerian och öppnade en godispåse.(man får vara onyttig när man fyller år) Lukas hade köpt en Brio-påse till mig och när jag ska plocka upp en och stoppa den i munnen får jag istället upp en bil. En av han den där Ahlgrens bilar alltså. Konstigt. Det var väl en extra födelsedagspresent från Malaco antar jag så nu vill jag inte äta upp den...

Tråååkigt! Nu vill jag hem..!

Sitter här och har riktigt tråkigt. Ebbot sover middag med mormor och morfar och Lukas satt och betapetade. Själv stirrade jag ut i tomma intet. Önskar att jag hade lite torkande färg jag kunde titta på åtminstonde.

Längtar hem nu, inte bara för att det är så tråkigt här utan också för att man inte kan vara på samma våning som Ebbot om man försöker titta på TV när han har somnat för natten. Så nu sover han i våra famnar tills vi går och lägger oss. Något som stör hela nattsömnen. För oss båda. Nu vaknar han vid två, ligger och tittar och pratar en stund. Sen blir klockan strax före fyra, då ligger han och håller på till klockan sju typ. Sen är det dags att sova till elva ungefär men då är jag så pigg att jag inte kan sova en blund till, så jag ligger och kollar på serier på datorn eftersom jag inte kan lämna honom ensam på övervåningen. För närvarande så plöjer jag The big bang theory, men snart har jag sett alla avsnitt. Tur att jag får åka hem i morgon...

Nyvaken..

Har precis lagt Ebbot, grabben åt sig till sömns fast jag hann somna någonstans på vägen. Så jag har ingen aning om hur länge varken han eller jag sovit. Nu känner jag mig helt vilsen. Det var inte meningen att jag skulle bli kvar där, jag sov ju så bra i natt. Gick inte upp förrän efter åtta.

Tog en promenad med barnvagnen på förmiddagen också. Gick till farmor och lämnade en tidning som hon skulle ha. När vi kom tillbaka från vår promenad så sov Ebbot fortfarande och eftersom mamma alltid har så ont i hela kroppen men ändå vägrar hålla sig lugn fick hon uppdraget att sova middag med honom. När de tu var stoppade i säng så begav jag och Lukas oss ut på lite trädgårdsarbete. Fram med krattorna och bara köra. Finns mycket löv här. Ingen liten gård direkt!

Är nog en 20 år gammal bild så det har hunnit förändras mycket men storleken på gården syns i alla fall.

När Ebbot vaknade och var pigg så passade vi på att ge honom ett bad också. Hemma är vår badbalja väldigt smal så där kan man inte riktigt röra sig så när jag idag hjälpte honom lite att plaska med armarna var det riktigt kul och Ebbot sken upp som en sol. Det var roligt att bada!

Kul att plaska...

Nybadad...

Vändning från kudde...

Idag blir lilleman fem veckor (Grattis grattis sonen min!) och igår gjorde han sitt första vändningsförsök. Han är rätt tidig med allt, huvudet var han skapligt stabil i redan när han föddes så håller man upp honom mot axeln så sitter han och tittar åt alla håll, om han inte är för trött då. Tillbaka till vändningdförsöket. Han låg på en kudde i sängen, en bebiskudde så den var inte speciellt tjock och började med att hasa sig till kanten. När han glider över med axeln slänger han benet framåt så att han hamnar på sida. Efterom han då tog sig av kudden lade han sig automatiskt på den undre armen, så när han sen sträckte sig framåt med den andra armen förflyttades vikten och grabben trillade över på magen. Något av en lyckträff kanske men vändning från kudde kan nu strykas av listan.

Vanligtvis när han tagit sig till sidoläge brukar den undre armen ligga för långt fram för att han ska kunna flytta över vikten men det blir inte fallet när man tar hjälp av en kudde kom han på. Det finns en bild i ett tidigare inlägg på hur han brukar ligga på sin kudde, när man är såpass liten än är det ju en perfekt madrass, trots att Ebbot redan blivit längre än kudden...

Kudden från IKEA som tog del i Ebbots strapatser...

Blääää för tågförbindelserna i bergslagen!

Har precis kollat upp hur tågen går tillbaka till Karlstad. Är ju återträff med föräldragruppen på tisdag men den hoppar vi över. Kostade inte resan över 1000 spänn, så gick den supersent eller supertidigt på dagen alternativt långa väntetider och bussresor. Inget känns så lockande med Ebbot, barnvagn och all packning så nu bosätter vi oss här tills någon tröttnar och kör hem oss. Nästan i alla fall...

Blir till att sätta maken på körkortspluggning när vi kommer hem! Och eftersom jag insåg att jag inte har lagt upp en enda bild på honom hittills i bloggen så får jag väl göra det nu då...

Ebbot ligger och pratar med pappsen...

Förövrigt kan jag berätta att lilleman sov ända till åtta i morse!



Saknar min pôjk nu!

När man är här i Enviken behöver man då inte känna att all tid upptas av Ebbot och hans behov. Jag ser honom knappt! Familjen kommer och sticker honom i famnen på mig när han är hungrig men sen plockar dom honom av mig lika snabbt igen. Som tur är så får jag honom då en stund på kvällarna också för då blir han mammig och pappig så då duger ingen annan. Goooos. Nu ligger han och sover på mormors mjuka matta eftersom mamma ville vara social ett tag till.

Innan han somnade låg han och tittade intresserat på Doobidoo och sjöng med lite då och då. Söta killen!

Just ja! Lilleman har ju namnsdag idag också, eftersom Ebbot inte finns med i almanackan får vi fira honom på Nils-dagen istället. Så ett stort grattis till lillgubben min...

Ett litet kom ihåg till mig själv...

...om Ebbot är tyst hela dagen, inte gnäller det minsta, bara äter sover och tar några vakna perioder då han ligger på golvet och sprattlar så finns det risk att han sover för mycket. Då blir man pigg. På natten!

Igår var han en drömbebis. I natt fick jag inte sova för han ville ha någon att prata med och eftersom vi sover i skillda rum när vi är här uppe, så blev det mitt jobb. Finns nämligen ett rum med två 90-sängar och ett rum med en 120-säng. Vi tog 120-sängen, eller rättare sagt, jag gjorde det och Ebbot fick hänga på. Tur att han inte utvecklat någon egen vilja i större utsträckning utan fortfarande styrs av överlevnadsinstinkten. Det insåg jag på vår fyratimmars tågresa.

Oj, nu fick jag en jättekräka över mig och hela sängen. Dags att låta mormor få lite kvalitétstid med grabben. Over and out!

Ebbot hos mormor, när han "var liten"...

Kläder för alla väder...

I går var som sagt min syster och kusin här för att hälsa på Ebbot. Han fick då lite kläder som present och lite komiskt var det att han fått samma dress av min andra syster dagen innan, fast i en storlek mindre och en annan färg på byxorna. Så det är bara att konstatera att mina systrar har likadan smak, fast de inte är besläktade med varandra ens. Ja, säkert någon som reagerade på att mina systrar inte är släkt men det är min familj i ett nötskal.. Här är vi systrar, kusiner och obesläktade åt alla håll. Folk är kusiner med sina systrar och hej kom och hjälp mig.

Idag ska vi ut och leta efter lite vinterkläder åt honom också, så att han har något att använda till alla mössor, vantar och sockar som mormor stickar på löpande band! Får väl ta en bild på honom när han har sina fina kläder på sig någongång med idag tänkte jag bjuda på en bild på dublettoutfiten.

Den till vänster från Carola och den till höger från Annis. Tack tack!

"Hemma"

Nu ligger Ebbot och sover i morfar famn. Det behövs nog för det var en lång och tuff dag igår! Först så skulle det åkas tåg upp till dalarna i en hel massa timmar. Sen blev det tolvårskalas på direkten. Träffa släkt och visa upp sig. Inte lätt när man bara är en månad, så när det väl blev kväll och läggdags så var det en kille som inte ville sluta skrika. Ingenting dög och när han väl somnade så vaknade han nästan på en gång. Inte förrän mamma kom och kröp ner i sängen så fick han ro i kroppen. Kunde inte bädda ner honom i sängen eftersom den stod på övervåningen och vi andra satt nere och som vanligt så duger det ju inte att sova i vagnen om den står stilla.

Men sisådär två-tre timmar senare än när han brukar somna så fick han i alla fall lite ro i kroppen och lyckades slå ihop ögonen för natten. Nu på morgonen var det istället mamma som inte hade ro i kroppen och slet honom ur sängen. Hemma brukar han ligga i timmar och äta en sluring, sova, prata, titta ut, äta, sova och så vidare men här fanns det ingen TV vid sängen så mamma pallade inte att ligga kvar så länge som lilleman nog önskat så vi knallade ner till mormor och morfar. Nu får han i alla fall ta den sista lilla luren som jag inte orkade vänta på och i morfars famn dessutom. Sover och knorrar nu tryggt på morfars kulmage!

Idag ska vi ta vagnen och hälsa på min farmor är tanken, sen kommer min syster och kusin på besök med några av sina barn. Ska bli spännande, för jag har inte träffat något utav kusinens barn än fast den äldsta är två och ett halvt år. Minns inte ens när jag träffade henne sist. Kusinen alltså. Så det ska bli riktigt kul!

Ebbot (en dag gammal) hos morfar...

Funderingar...

Fundering 1; Pappas mormor (farmors mor), blir det gammelmormor eller gammelfarmor? Var räknar man in den extra generationen? Ska man utgå från barnet, då blir det ju gammelfarmor tycker jag. Men om könsfördelningen hade varit annorlunda t.ex. mammas farmor (morfars mor), få fungerar det inte längre att tänka så för hon lär då inte bli gammelmorfar?!! Mycket förvirrande tycker jag!

Lukas mormor satt nämligen här för några dagar sedan och räknade ut att hon var gammelfarmor, men det tror jag inte att min farmor (som kallar sig gammelfarmor - inte gammelmorfar) håller med om. Dock är det ju lite lurigt att man utgår från vår generation och inte barnets...

Fundering 2; Fundering nummer två är av helt annan art. Vad sjutton behöver man packa med sig för en minisemester på fem dagar när man har en plutt också?? Tur att man har vagn som man kan packa full!


Avslutar nu med en bild på mig och min gammelmormor/gammelfarmor...

Växer så det knakar...

Idag var vi på kontroll hos BVC och han växer så det knakar. 4680 gram och 57 cm! 20 gram till så hade han gått upp ett kilo sen förlossningen och om man räknar med lunchen han precis åt så har han nog tagit de sista 20 också! Stora killen..

I morgon ska vi åka upp till släkten i dalarna och träffa mormor, morfar, gammelfarmor, moster, morbror, kusiner och till och med några tremänningar som kommer på besök. Riktig släktträff med andra ord! Ska passa på att fira lite födelsedagar. Eftersom det är en födelsedag var fjortonde dag i princip under hela hösten så blir det några som skall firas. Augustibarnen är avklarade så nu blir det september- och oktoberbarnen som skall firas. Novemberfödelsedagarna får firas när vi åker upp till jul.

Slog in lite paket igår och skulle räkna så att ingen fyllde jämt eller så och hittade ganska snabbt ett mönster i mitt räknande. Födelseåren var nämligen 1928, 1938, 1948 och 1998. Det måste vara en konspiration, eller nått... Vet inte riktigt vad den skulle gå ut på men något lurt måste det ju ligga bakom, inte sant?

Tog lite mer kort på Ebbot i dag också. Försökte fånga ett leende men jag hann fånga en mängd olika känslor utöver den där glädjen. Är nog en blivande skådis tror jag, för han är bra på det där med känsloyttringar! Jag får väl bli en av de där mammorna som lever ut sona drömmar genom sina barn. Annars var ju min plan att söka scenskolan när barnen flyttar hemifrån och jag får en 50-årskris.Vi får väl se hur det slutar. To be continued... om en 25 år sisådär!

Här kommer hur som helst ett urplock av dagens fotoskörd...

Kinkig...

Förvånad...

Tankfull...

Trött...

Arg...

...och till slut GLAD!

Massa gnäll...

Bläää... Ebbot har en gnälldag! Han håller nog på att bli sjuk stackarn. Det enda som är lite kul med det är faktumet att Lukas är extremt bakfull och väcktes otaliga gånger av spädbarnsskrik. Skadeglädje! Men också en del bakisgnäll...

Fast jag är jättepigg och hade tänkt gå på loppis här i kvarteret men det verkar det inte bli något av med för nu har Ebbot äntligen somnat. I min famn såklart och det här är en liten gosse som vaknar på en gång om man flyttar honom. Så jag blir sittande här. Passade på att skicka ner Lukas på stan också för att framkalla lite foton på sötnöten. Lät som att större delen av fotografierna blev utskrivna i rätt storlek iaf. Inte lätt att klicka i storlek när man är bakfull tydligen!

(Ebbot utslagen i mammas famn...)