-5,6 kg

Det har nu gått 23 dagar sedan jag bestämde mig för att gå ner i vikt. 23 dagar och 5,6 kilo sedan. Går riktigt bra trots tårtor och dop. Mätte midjan idag -9 cm fast ändå upplever jag inte att det syns :( Jaja, jag är på rätt väg iaf. Mitt mål var att bli av med 15 kg på 15 veckor, till att börja med.

Tycker inte att jag förändrat så mycket, eller jag har plockat bort mjölken jag dricker och bytt ut den mot vatten. Det är väl den största skillnaden. Kan säga att det gör en jäkla skillnad på kaloriintaget om man älskar mjölk! Vanligtvis dricker jag lätt drygt en liter per dag. Mjölk och mackor är det jag dragit ner på och det gör att vikten går stadigt nedåt.
Jag fuskar typ hela tiden och rättfärdigar det med att jag kan gå ner lite extra om jag skulle få en dålig vecka bara genom att utesluta fusket då. Känns alltid bra att veta att det finns mer att ta av!

Vikt vs. tårtor

För nio dagar sedan bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Hittills har jag tappat 3,8 kg men nästa vecka blir tuff med Ebbots födelsedag och dop. Smörgåstårta, vanlig tårta och cupcakes med andra ord. Blir nog nån promenad extra kan jag tro.

Ebbot har hjälpt mig att göra SP-blommor till cupcaksen han ska bjuda på på dagis på onsdag. Blir väl ett inlägg med mycket bilder från födelsedagen kan jag tro, på cupcakes, ballonger, presenter och allt annat som hör till när Ebbot får bestämma hur dagen ska utformas. Tror dock inte att det blir någon tårta på själva födelsedagen, eller kanske en portionsstor smörgåstårta med Ebbots favoriter, typ korv.

Annars blir det ju två smörgåstårtor och två vanliga tårtor till dopfikat/2-årskalaset på söndag sen finns det ju en viss risk att man provsmakar en del när man gör tårtorna på lördagen. Måste ju se till att det smakar bra!

Det här kommer bli en toppenvecka! (Om man förtränger det där med att man ska gå ner i vikt under en vecka fullspäckad av godsaker)

Nya tag!

Nu har jag nått den där vändpunkten igen. Dags att börja leva ett nytt, "duktigt" liv.  Föräldraledig, ny hårfärg, nya mål med viktnedgången, ny vardag med Lukas tillbaka på heltid. Det här ska blir bra!

Idag har jag början min resa mot en slankare kropp, igen. (Inga fler graviditeter nu va?!) Satt ett mål fram till strax före jul. Heja mig! Så nu blir det väl rapporter veckovis, om jag kommer ihåg att blogga vill säga. Sen får vi väl se hur långt jag fortsätter.

Håller på att planera dop fortfarande men nu är det bara två veckor kvar ungefär. Har fortfarande inte bakat klart men det blir inte riktigt som jag vill så vi får se hur jag gör med mina cupcakes, kanske ska nöja mig med småkakor när det kommer att serveras födelsedagstårta också. Men men, ni som känner mig vet nog att jag hellre öser på mångdubbelt för mycker än att det ser för torftigt ut.

Kan inte riktigt fatta att min lilla pojk fyller 2 år redan. Han är ju så liten fast så stor, så stor fast så liten. När Teja föddes insåg man hur stor han faktiskt var nu. Tänk vad mycket man kan lära sig på två år. Från att vara ett litet knyte bara till att springa, hoppa, prata, sjunga, dansa och en hel massa mer. Helt fantastiskt. Tänk om en annan kunde lära sig så mycket.

Det märks att Teja utvecklas också, så nära att rulla runt, hon vill absolut inte ligga ner längre (Förutom i babygymmet, det duger) men annars ska hon bara sitta eller stå. Men när hon sitter vill hon helst inte luta sig mot något ryggstöd, fast samtidigt kan hon inte sitta själv än, så vår lilla envisa solstråle blir så frustrerad! Sen är hon precis som sin bror och vill stå, stå, stå. Dröjer nog inte allt för länge tills vi plockar in gåstolen, så att hon kan stå "själv" utan att vi håller i henne. Helt ofattbart vad fort det går.

Nä, god natt! Nu ska jag sova lite innan barnen kommer och sällskapar i sängen och jag får spendera natten balanserandes på min vänstra höftkula! Natti natti!

SÖMN!!! och bristen av den...

Nu har Lukas åkt iväg igen och barnen sover.

Den senaste tiden har Ebbot haft riktigt svårt att somna. Jag gissar att det beror på separationsångest. Vanligtvis somnar han kring 19.00-19.30, de senaste veckorna har det varit närmare 22 som gällt. minst. Till en början har han legat lugnt och tyst utan att somna, på sin höjd ligger han och sjunger lite för sig själv. Så kan han ligga i säkert två timmar men sen när han känner att han håller på att somna fast han inte "tilllåter" det så brakar helvetet lös och han panikskriker! Något som mer än en gång inneburit att även Teja vaknat. Då är jag inte så kaxig kan jag säga. Två övertrötta barn som skriker i kapp medan jag är så trött att jag gungar när jag sitter ner och har svårt att hålla ögonen öppna. Frustrationen rinner ur öronen på mig och jag vill bara sova. Eller gråta.

Det slutar för det mesta med att han somnar i pappas säng, så nu har jag slutat med att försöka få honom att somna i sin egen. Det kan vi ta tag i till hösten när vi är två igen! Nu får han somna i min famn med mig i dubbelsängen om det är det som krävs. Teja däremot har flyttat till spjälsängen på heltid. Hon ligger bredvid mig när hon äter på natten men sen lyfter jag tillbaka henne innan hon somnar, ger henne nappen, drar igång speldosan och går och lägger mig igen. Ibland får jag gå upp och dra upp speldosan en gång till och klappa henne lite på kinden men hon somnar om riktigt snabbt för det mesta.

Tejas speldosa.

Insåg snabbt att hon skulle vara tvungen att lära sig att somna själv nu när jag var ensam med båda barnen och det gör hon utan problem. Kan vara lite gnälligt på kvällen men då är Ebbot för det mesta upptagen på sitt rum, så att jag kan ta mig lite extra tid för henne. Eller också passar han på att undersöka mina pysselsaker när han vet att jag är upptagen. Dom är inte dumma!

Känns som att mitt liv enbart består av barnen nu. Barnen och sömn. Håller på att planerar dop/tvåårskalas och det är väl det roligaste jag gör nu och det är ju för barnen i slutändan det också! Sitter nu och väntar på inbjudningskorten som ska komma till veckan. Det är väl det enda jag kan göra nu, vänta. Blev så exalterad över att ha något att sysselsätta mig med som inte var vika tvätt eller stapla klossar, att jag gjort allt jag kan göra i nuläget. Skulle kunna börja baka men det får bli när Lukas fått lön.

Precis som på Ebbots dop finns det ett tema. Då var det midvinternatt, nu är det sommaräng. Ska bli spännande att se hur det slutar!

Nä, nu ska jag sova.

Bra dag!

Idag har vi inte haft tillgång till dagis men dagen har faktiskt gått jättebra ändå! Kanske just därför. Vi har inte haft ett enda måste. Sådana dagar behövs emellanåt...

Började med sovmorgon, eller med "sovmorgon", klockan var inte ens sju när vi gick upp. Sen har det liksom flutit på. Ebbot har ätit bra, inte väckt Teja och varit pigg och gosig. Så inga utbrott alls. Bara massa mamma-och-Ebbot-gos så fort vi fått chansen.

Teja kan man egentligen inte säga så mycket om, hon sover bra, äter bra, gnäller knappt och bajsar som hon ska. I natt hade hon lite magknip men somnade snabbt om på min mage.

Det jobbigaste nu är att Lukas inte är hemma. Saknar honom faktiskt jättemycket! Hade en riktig seg natt då jag kände mig som världens mest ensamma och otillräckliga mamma. Grät en skvätt för att Ebbot sov i sin egen säng. Jag vet, det är bakvänt men jag tyckte att det kändes som att jag favoriserade Teja när hon fick sova med mig men inte han. Dock kom han kring 00-tiden så då fick jag gosa med båda mina små pluttar och då kändes det inte så hopplöst ensamt längre.

Första bilden på mig och Lukas för typ 1000 år sen.. Okej, inte riktigt 1000 år men ändå!

En grej till bara, om ni är här och ska gå på toaletten så kan dörren vara låst utifrån för att undvika onödigt trots och onödiga konflikter mellan mor och son. Det finns då en polygrip på översta hyllan bredvid barnvagnen i hallen, så det är bara att bryta sig in. 
Men, knacka först utifall att..

Frustration!

Ibland håller jag på att bli tokig. Typ när Ebbot väcker Teja och sedan gnäller jättemycket när jag tar upp henne. Eller lägger sig platt på golvet och skriker, entonigt och enerverande. Hur ska jag få honom att förstå att han får ha mamma för sig själv mer om han bara låter sin syster sova?!!

Hjälp mig!

Kläder och vikt...

Just ja, måste ju skryta lite! Ställde mig på vågen igår och var då tillbaka på startvikt, ja den jag hade innan illamåendet gjorde att jag gick ner ett par kg. Redan tre dagar efter förlossningen kom jag i de första jeansen och nu kommer jag väl i princip i alla kläder igen men jag kan ju inte påstå att alla sitter bra. Men hur fan klär man en bulldeg snyggt liksom?!!

Nya vardagen..

Jag som skulle vara så duktig på att blogga nu hade jag tänkt men tydligen finns det inte lika mycket tid över när man har två barn, varav ett har nått trotsen.

Senaste inlägget hade Teja precis fötts men hon är nu 18 dagar gammal och är en riktig ängel! Kunde inte bett om ett lugnare barn, enda gången hon ens gnäller litegrann är när hon ska till att bajsa, eller när hennes bror slängt en bil i huvudet på henne. Något som bara hänt en gång hittills som tur är.

Ebbot å andra sidan, håller på att utforska vad ordet Nej innebär. Detta leder till att han inte lyssnar på oss och att han själv säger Nej till ALLT. Även det han vill ha. Började tänka på det häromdagen, det måste ju vara jätteförrvirrande när han säger Nej och vi ändå gör sakerna, samtidigt som vi kräver att han slutar när vi säger Nej. Hur ska man då veta vad det egentligen innebär?!

Håller på mycket med gränsdragning nu. Är inte lika lätt att hålla gränserna som förr nu när vi har en liten syster här hemma som också vill ha uppmärksamhet, eller mat för den delen. Som Tove vår BVC-sköterska sa så får man välja sina strider. Det kanske inte spelar någon roll att han står och borstar tänderna 12 gånger per dag och leker med vattnet i handfatet, däremot ska han inte peta ner slangen som leder vattnet från tvättmaskinen dit. Kan bli så väldigt jobbigt om man tvättar och inte tänker på att kolla det först! Visst att man får byta någon tröja men att  byta ut halva badrumsinredningen är jag inte sugen på!

Det svåraste är ju att dra gränser när man samtidigt ammar. Och det är då han passar på att göra det han vet att han inte får. Eftersom det inte räcker att säga Nej så måste man lyfta bort honom och visa tydligt att det inte är okej att göra så som han gör, men då sitter man där i soffan med en bebis på armen och vet inte riktigt vad man ska göra.

Den största utmaningen nu är att, utöver detta, så har Lukas börjat jobba i Norge. Det innebär att jag är ensam med barnen under vardagarna. I nuläget har jag tillgång till dagis i "fulltid" eftersom jag pluggar på heltid fortfarande men det känns så onödigt att gå upp och använda det för två veckors tid innan jag får sommarlov/mammaledighet. Så han får fortsätta på 15 timmar i veckan även nu. Vi åker snart upp till mormor och morfar så då får jag passa på och släppa lös honom ute, så han får bränna en massa energi och bara vara en go pojk sen (Ja, man kan ju hoppas i alla fall).

Nu lever vi här hemma med trots, amning, studier, hushållsskötsel, lek, sömn, en massa kärlek och saknad efter pappa Lukas så klart!

Tejas födelse

Hon hittade ut till slut, lilla Teja. På fredagsmorgonen hade hon äntligen bestämt sig för att göra världen till en lite finare plats.


Hade haft ont i kroppen större delen av dagen, trodde dock att det berodde på fåtöljinköp och dylikt men på kvällen vid 20-21 tiden började jag känna regelbundna värkar med ungefär 8 minuters mellanrum. Tänkte försöka vila men det är svårt att sova med 7-minuters intervaller! Körde lite med TENS men det hjälpte väl sisådär. Värkarna var fortfarande hanterbara och det dög bra med andningen tyckte jag. Ungefär halv tre väckte jag Lukas och pappa innan jag ringde förlossningen. Vid det här laget hade jag mindre än fem minuter mellan värkarna och skakade som ett asplöv när dom kom. Det var bara att åka in direkt, så jag var på plats ungefär halv fyra, knappt fem cm öppen och riktigt besviken eftersom jag mindes tillbaka på hur lång tid de där centimetrarna tog med Ebbot.

Redan på vägen in så ökade värkarna frekvens och kom ungefär varannan minut, de tilltog snabbt i styrka också så dom där centimetrarna gick något snabbare den här gången. Jag körde på med lustgasen och undrade hur fan jag skulle klara av att ligga där och vänta på att vara tillräckligt öppen för att få föda. Nu snackar vi värkar från helvetet så att jag höll på att trilla ur sängen varje gång dom kom och helt plötsligt känner jag i panik "Jag måste krysta, NU!" Lukas slänger sig över ringklockan för att få in någon barnmorska.

De säger något om att jag ska försöka krysta försiktigare, vilket jag uppfattar ungefär som "Tar du det inte lugnt så spricker du från A till B" Detta i sin tur resulterar i att jag kniper ihop benen i ett försök att lugna ner det hela och förklarar att jag verkligen inte är sugen på att bli någon slags trasdocka. Tydligen var det inte så hemskt utan dom ville bara att hon skulle glida ut och inte skjutas ur en kanon, så då vågade jag väl krysta igen och kanske 30 sekunder senare var hon ute. Klockan var då 04.49.

Hela morgonen flöt på smidigt och jag fick äntligen min efterlängtade frukost med en flagga på brickan! Vi gick bara och väntade på att våra "obligatoriska" sex timmar skulle gå så att vi fick åka hem till vår nyblivna storebror. Sagt och gjort, när klockan var 11 och alla tester var tagna och visade fina resultat fick vi äntligen åka hem med vår lilla prinsessa.

Teja Frida Anneli Alexandersson

Den fanns!

Fåtöljen stod kvar! Glad tjej.

Ebbot verkade rätt nöjd han med när han provsatt den. Inte riktigt samma färg som soffan men jag ska fixa lite kuddar som ligger i samma färgskala så tänker man nog inte så mycket på det sen. Förhoppningsvis.

Annars blir det projekt fåtöljklädselsömnad!

Va? Vänta nu?! Är jag gravid?? Näää..?!

Jaha, 12 dagar över tiden idag. Dock känns det inte alls lika jobbigt längre. Kanske för att jag slutat hoppas. På söndag ska jag ringa förlossningen angående överburenhetskontroll, kommer bebis före så "Jippie!" Det jobbigaste är liksom att inte ha vardagen, när mamma och pappa är här, alla små rutiner som ändras blir rätt påfrestande efter ett tag. Älskar mina föräldrar men man känner sig som 15 igen när man bott ihop för länge. Att ständigt ha ont i kroppen är också fruktansvärt jobbigt och i nuläget längtar jag nästan mer efter att graviditeten ska ta slut än efter att bebisen ska födas. Bebisen blir liksom en bonus på något sätt.

Med Ebbot hann jag aldrig ge upp hoppet utan det var skitdrygt hela tiden. Så länge alla omkring mig spelar med och inte frågar något så går det bra. Då kan jag förtränga faktumet att jag är gravid och bara låtsas som att jag typ har någon märklig träningsvärk i hela kroppen, samtidigt som jag har mensvärk och pms. Det är alltså anledningen till att jag ofta inte svarar när ni skriver. Bara spränggravida eller folk som själva gått över tiden och vet hur det känns släpps igenom mitt filter.

Nä, nu sysselsätter jag mig med annat istället. Har sprungit på second hand (småförälskat mig i en fåtölj som ska få nytt hem hos oss idag om den inte redan sålts till någon annan, men det hoppas vi väl inte på), sytt en del, bland annat ett nytt överdrag till babysittern och rensat källarförrådet lite. Vi har dessutom varit på utvecklingssamtal för den stora killen. Han är så duktig så, hela avdelningens lilla charmtroll.

En "dikt" blev det typ

Nio dagar över tiden. Det är inte roligt någonstans.

Alla hormoner.
Alla frågor.
Alla skämt.
Alla krämpor.
Alla hormoner.
All trötthet.
All sömnbrist.
All mental utmattning
Alla hormoner.
All väntan.
All förhoppning.
Alla tröttna morgnar när man insett att "nej, det hände inte i natt heller..."
Alla hormoner.
Förhoppningarna i botten.
Den här kommer aldrig komma ut.

+6

Jaha, +6 idag.


4 maj, datumet som jag gissat på i förväg. Är ju garanterat den som gissade närmast i alla fall då jag hade den sista gissningen av alla de som deltog. Känningar i ryggen idag så det får vi väl se som ett gott tecken, sov riktigt dåligt i natt men det berodde nog på att vi hade Ebbot på besök så jag kunde inte ligga så bra. Mitt lilla plåster!


Men det finns inget som är så underbart som att bli väckt av min lilla solstråle på morgonen. Sättet han ler, kramas och stryker mamma över kinden är helt fantastiskt!

En annan skojig sak med Ebbot är att han varje dag klättrar upp på kanten till spjälsängen och tittar och det ligger någon där än. Längtar så till ögonblicket då han faktiskt får träffa sitt lilla syskon, se hans min och hans reaktion. Jag som började gråta av blickarna som Lukas gav till Ebbot, hur ska det här gå???

Fortfarande tom.

Mjukglasspremiär!

Sitter här i soffan och tar det lugnt ett tag. Ebbot bygger Duplo med morfar, mormor sitter i köket och löser korsord och Lukas har cyklat till affären en sväng, så jag passar på att uppdatera bloggen lite.

Är i dag på 40 +1, sådär lagomt kul vet alla som varit gravida och gått över tiden. Det finns inga dagar som är så långa som 40+dagarna. Idag har jag dock fokuserat på det underbara vädret och inte tänkt så mycket på att man egentligen bara vill till BB och komma hem med en liten syster till Ebbot.

Vi har ätit mjukglass i solen, blåst såpbubblor, planerat om blommor och lekt på gården. Jättebra dag med andra ord.

Nu kom Lukas hem med en melon också som vi ska smaska på så kommer förhoppningsvis bebis ut under natten!

Ja, det blev en liten uppdatering iaf, om än en kort en.

Men nu då?!!

Ja, tre dagar kvar till BF. De "obligatoriska" frågorna har börjat trilla in. Känningar? Har du fött än? Men jag säger som sist. Jag låter er veta när det är har hänt något på den fronten, tänker inte hålla det hemligt för er för att se hur länge det är möjligt innan det kommer ut ändå.

Har kommit till det där stadiet när man letar tecken i allt, som tyder på att det är dags. Har inte magen varit orolig? Har inte lilltjejen varit ovanligt lugn? Har inte jag haft extra mycket energi? Är det där en ny slags smärta jag upplever? Allt tolkas som tecken på att det skulle vara dags. Läppar a´la Angelina, näsa som Gerard Depardieu och mage som självaste jultomten om han väntade tvillingar. Då måste det väl vara på gång?!

Nä, jag får hoppas vidare på en namnsdagspresent nu istället och fortsätta underhålla mig själv med symaskinen! Igår sydde jag minsann ett litet lapptäcke. Ja någon gång ska ju vara den första för allt.

Hej och hå, kämpa på!

...så känns det nu. Som att jag får kämpa på. Sover otroligt dåligt på nätterna, har en massa skolarbeten som jag borde/måste göra, förvärkar konstant och ett hem som känns halvfärdigt! Tänker för mycket på allt men det måste jag göra nu eftersom jag tänkt för lite på allt under en allt för lång tid.

Kan inte riktigt förbereda mig mentalt för förlossningen heller, för det enda jag kommer till är "Var fan gör vi av Ebbot om det går lika fort för mig som det tycks gå för alla i min omgivning att föda nummer två?!!" "Hur tar vi oss till BB utan bil?" Det känns dock som en petitess som går att lösa snabbt med en taxi eller ambulans i värsta fall! Men Ebbot? Hittills är det bara mormor och morfar som passat honom och eftersom vi inte har så mycket bekanta här i stan som vi umgås flitigt med så har vi liksom inget naturligt val. Vill ju inte lämna honom med någon han inte är trygg tillsammans med.

Det bästa vore om värkarna satte igång kring 9 på en tisdag, onsdag eller torsdag när han är på förskolan. Då skulle mina föräldrar hinna ner från Enviken och kunna hämta honom till klockan 14. Perfekt!

Det var tankarna, nu till det halvfärdiga hemmet. Känns som att allt rasar samman snart, ingenting är helt här hemma tror jag.
-Köksfläkten är paj så den piper och tjuter a'la tinnitus när den INTE är på så den får vi dra igång så den ska bli tyst! Hur många där ute i stugorna slår på en fläkt för att få det tyst och skönt???
-Det saknades handtag till Ebbots dörr så vi fick skruva loss ett från en extradörr som stod i källarförrådet och sätta dit själva.
-Efter inbrottet vi hade i förrådet för x antal veckor sedan har vi fortfarande inte fått någon ny "låshängare" så vi kör med cykellås.
-När målaren var här undrade han om vi tyckte att det hade känts "tätt" och vi kunde bara hålla med då hela familjen fick hosta av den konstiga luften så fort vi flyttat in. Det visade sig att de som bott här tidigare hade tapetserat igen ventilationen!
-Var och varannan knopp till köksskåpen satt lösa när vi flyttade in plus att vissa skåpdörrar knappt går att stänga.
-Vi har hål i garderobsdörrarna i vårt sovrum eftersom dörrhandtaget slår i där när man öppnar.

Det var ett axplock. Vi har dock fixat en del grejer nu. Förutom Ebbots rum har vi nu byggt ett skrivbord till vårt sovrum. Måttanpassat efter vår hörna, 185 cm långt med plats för både dator och symaskin, samtidigt!

Och skolan, den känns så avlägsen just nu. Hittills har distans funkat jättebra men när huvudet är så fullt av andra tankar hade det nog underlättat att ha en sal, ett schema och en rutin som tvingade mig hemifrån.

Sen var det bara förvärkarna kvar. Tycker att jag har det konstant och dom är smärtsamma. Blir det värre med andra barnet? (Tycker att jag läst det någonstans.) Och ilningar deluxe! Tror att fröken håller på att fixerar sig men krånglar värre än far sin när han ska somna på kvällen. Sensodyne ska ju vara bra mot ilningar, undrar om jag ska köpa mig en tub och experimentera mig fram till någon bra lösning?!

Nä, nu blev det långt och gnälligt, ska därför avsluta med några bilder på det som får mig att le och känna mig upplyft.

 Vår lilla påskgubbe!

Vårt skrivbord!

Ebbots rum, innan han kom hem från dagis. Inte helt klart här dock.

Och till sist...

...Ebbots rum när mamma inte var sist på plats före fotograferingen!

 (Han är faktiskt rätt ordningssam ändå min pôjk!)

Ankomstgissningar.

Mia - ‎27 april kl 17.40, 3348 gram och 50 cm.

Anna - 29 april kl 09.43, 3456 gram och 51 cm.

Inger - 1 maj kl 05.30, 3700 gram och 50 cm.

Sara E -‎1 maj kl 19.23, 3250 gram och 51 cm.

Lukas - 2 maj kl 08.13, 3470 gram och 49 cm.

Janina - 3 maj kl 02.13, 3547 gram och 51 cm.

Min egen gissning- 4 maj kl 04,24, 3340 gram och 51 cm

När kommer lillasyster?

Måste ju ha en gissningstävling nu när det beräknade datumet närmar sig. Enligt barnmorskan är det alltså den 28e april som gäller.

Vad tror du? Och hur stor tror du att hon blir? Blir det en tös eller missade hon som skötte ultraljudet en avgörande detalj när hon kollade efter? Kom med era gissningar så sammanställer jag en lista som jag uppdaterar eftersom.

Vet inte om det är ledtrådar men kan i alla fall berätta att med Ebbot gick jag 10 dagar och han vägde 3700 och var 53 cm lång.

Lycka till!

Förberedelser

Helgen har spenderats på hemmaplan då jag kommit in i en period då jag "boar" för fullt!

Har blivit så inspirerad till hur jag ska göra med barnrummet att det var bäst att sätta igång på en gång. Hittills har jag målat två byråer och snart sytt klart gardinerna. Dock verkar det som om Ebbots säng också blir ommålad innan jag är nöjd, dessutom väntar jag på att dom som ska tapetsera om ska höra av sig. Nu ser väggarna fördjävliga ut! Vi blev lovade att dom skulle vara fixade när vi flyttade in men personen som bodde här före hann inte riktigt klart kan man säga, så nu bor Ebbot i ett halvmålat/tapetserat rum. Inte så kul kanske.

Tanken är att det ska blir ljust och "rymligt" med mycket klara, "krispiga" färger som bryter av. Lekfullt och glatt med andra ord.

Några exmpel på vad jag och Ebbot gjort de senaste dagarna.

Var förresten hos barnmorskan nu på morgonen. Lillasyster har lagt sig till rätta med huvudet nedåt men är inte fixerad ännu. Fast det finns det ju gott om tid kvar till. Är nu i 34e vckan och graviditeten som var så seg så länge har helt plötsligt börjat gå mycket snabbare.  Köpte till och med ett miniblöjpaket i dag. Måste ju ändå köpas före förlossningen så då kan man ju passa på när man tänker på det så att man inte står där med värkar helt hux flux och inte har någonting alls förberett.

Sen är det väl bara den där lilla detaljen med syskonvagn kvar men det får vänta ett tag till. Typ tills någon slänger en efter mig eller jag sitter här i lägenheten med två barn och inser att jag inte kan ta mig någonstans när inte Lukas är hemma och håller på att få panik. Ungefär då börjar det nog bli dags. Då kanske mina krav har sänkts en aning också och med dom summan som står på prislappen, men vi får väl se hur det blir med den saken. Antagligen så tar väl min organiserade sida över snart och åker och köper en barnvagn av bara farten.

Någon som har en till övers som den vill bli av med för en hyfsat billig penning?

/Therese

1½ år!

Idag blir vår stora pojk ett och ett halvt år och det känns lite som att det var ungefär så längesedan jag bloggade senast. Gör nu ett i alla fall halvhjärtat försök till att återuppta skrivandet. Tänkte börja med ett liten sammanfattning av vad han gör nu för tiden.

-Han är väldigt fascinerad av bilar och bussar och spenderar nog minst en timme varje dag stående vid köksfönstret där han står och tjoar för varje bil, vinkar till varje buss och utbrister "botta" varenda gång de försvinner bakom husknutarna.

-Han släpar för det mesta runt på en pall så att han ska kunna nå längre. Kan vara bra att ha när man ska titta på bilar eller diska.

-Han hjälper till väldigt mycket här hemma. Han dukar/dukar av bordet, han packar ur kassarna när man handlat, han sorterar tvätt och kan starta tvättmaskinen, sen är det ju hans jobb att tända och släcka lamporna. Han har nu också fått börja vattna blommor, fast det är roligast med blomspruta för då kan man spruta på mamma och pappa också.

-Trots att det ligger leksaker i hela lägenheten är han väldigt pedant och han vet att allt har sin plats när han städar. Han blir helt tokig om någon skåplucka står öppen eller om typ en blomkruka står på fel plats.

-Han älskar att pussas och dansa.

-Han sover i stor säng på sitt eget rum, för det mesta hela nätterna också även om det är bäst hos mamma och pappa när man är sjuk eller så.

-Han går på förskola sedan fem månader tillbaka och trivs riktigt bra. Hela avdelningens lilla pussgurka! (Vilket leder till att jag får både influensa och magsjuka. Under en tvåveckors period när jag försöker plugga 180% dessutom) Varje dag möts vi av en flock tjejer som ska pussa på Ebboh, som dom kallar honom. Själv leker han helst med de större barnen.

-Han älskar att vara utomhus och går helst bara och fipplar. Väldigt lik sin morfar i det avseendet.

-Favoriträtterna är stuvade makaroner med falukorv och en stark kycklinggryta med bacon.

-Han härmar nästan allt man säger så man får passa tungan lite extra. "Jävlar" låter så starkt ur hans mun. Tämmbytta är bättre (Tämmbytta= tandborste).

-Han tar på sig skorna och mössan och ska med ut så fort någon närmar sig dörren.

-Han kittlas och säger "klalalalala" (Killekillekill)

-Han tackar för allt.

-Han har börjat vinka när han lämnar rummet. Ibland får man också en slängkyss!

-Han pussar på bebisar i tidningar och smaskar på maten i kokböcker.

-Dessutom pussar han på mammas mage som är stor nu, för han ska ju bli storebror om 54 dagar, om det var någon som missat det.

...................

Ja det var ett utdrag av vad han gör nu. Ska försöka bli bättre på att blogga nu när jag går ner i tid till 100% igen.

/Therese