Tejas födelse

Hon hittade ut till slut, lilla Teja. På fredagsmorgonen hade hon äntligen bestämt sig för att göra världen till en lite finare plats.


Hade haft ont i kroppen större delen av dagen, trodde dock att det berodde på fåtöljinköp och dylikt men på kvällen vid 20-21 tiden började jag känna regelbundna värkar med ungefär 8 minuters mellanrum. Tänkte försöka vila men det är svårt att sova med 7-minuters intervaller! Körde lite med TENS men det hjälpte väl sisådär. Värkarna var fortfarande hanterbara och det dög bra med andningen tyckte jag. Ungefär halv tre väckte jag Lukas och pappa innan jag ringde förlossningen. Vid det här laget hade jag mindre än fem minuter mellan värkarna och skakade som ett asplöv när dom kom. Det var bara att åka in direkt, så jag var på plats ungefär halv fyra, knappt fem cm öppen och riktigt besviken eftersom jag mindes tillbaka på hur lång tid de där centimetrarna tog med Ebbot.

Redan på vägen in så ökade värkarna frekvens och kom ungefär varannan minut, de tilltog snabbt i styrka också så dom där centimetrarna gick något snabbare den här gången. Jag körde på med lustgasen och undrade hur fan jag skulle klara av att ligga där och vänta på att vara tillräckligt öppen för att få föda. Nu snackar vi värkar från helvetet så att jag höll på att trilla ur sängen varje gång dom kom och helt plötsligt känner jag i panik "Jag måste krysta, NU!" Lukas slänger sig över ringklockan för att få in någon barnmorska.

De säger något om att jag ska försöka krysta försiktigare, vilket jag uppfattar ungefär som "Tar du det inte lugnt så spricker du från A till B" Detta i sin tur resulterar i att jag kniper ihop benen i ett försök att lugna ner det hela och förklarar att jag verkligen inte är sugen på att bli någon slags trasdocka. Tydligen var det inte så hemskt utan dom ville bara att hon skulle glida ut och inte skjutas ur en kanon, så då vågade jag väl krysta igen och kanske 30 sekunder senare var hon ute. Klockan var då 04.49.

Hela morgonen flöt på smidigt och jag fick äntligen min efterlängtade frukost med en flagga på brickan! Vi gick bara och väntade på att våra "obligatoriska" sex timmar skulle gå så att vi fick åka hem till vår nyblivna storebror. Sagt och gjort, när klockan var 11 och alla tester var tagna och visade fina resultat fick vi äntligen åka hem med vår lilla prinsessa.

Teja Frida Anneli Alexandersson