Smörgåstårta med extra krydda?

Idag har Lukas mormor varit på besök och hälsat på Ebbot. Han var hungrig och trött så han gnällde men tanta' ville inte släppa pôjken när hon väl tagit sig hit så hon vaggade och gungade som en tok. Hon var uthärdig men till slut fick hon se sig besegrad och lämna tillbaka honom till mamma(s tuttar).

Eftersom Lukas gör sista dagen på kommunen i morgon så bjöd han idag på smörgåstårta som jag gjort med lite hjälp av Ebbot men mer om det senare. Det är inte det lättaste att göra en smörgåstårta med en tre veckors bebis så jag fick börja med att fixa bottnarna redan igår kväll när han somnat sen gick jag upp innan han vaknat i morse för att förbereda allt så det bara var att lägga på garneringen sen. Lite svårt att exempelvis skala ägg när man ammar skulle jag tro. Sen var jag inte så sugen på att skiva grönsaker med grabben i famnen heller.

När Ebbot vaknat och fått sig lite frukost så satte jag honom i babysittern medan jag vispade grädde och fixade "kletet" på tårtan men sen fick han sitta i min famn medan jag lade på allt. När tårtan nästan var klar så tyckte Ebbot att det var någonting som saknades. Det fanns ingen prick på i:et, ingen ros på prinsesstårtan, så han beslutade sig för att fixa det lilla extra som saknades. Vad gör han då? Jo, han drar en nysning rakt över tårtan. Men det är inget vi pratar högt om...

... dock hade tårtan fått bra betyg av arbetskamraterna!

Tjejtjusar'n..

Idag var jag och Ebbot varit ute på äventyr.

Först åkte vi upp till universitetet och hälsade på mina gamla klasskompisar och precis som förutspått så charmade han ju alla som kom i hans väg, stora som små. Dock är det ju väldigt tråkigt att ligga i vagnen så lilleman passade på att gnälla rätt rejält också. När de gamla klasskompisarna skulle gå på lektion så kilade vi vidare till vår playdate som vi egentligen skulle till från början. Ebbot och tre tjejer på plats. Ebbot var yngst medan den äldsta var född i april. De äldre barnen tyckte att det var jättekul att träffa varandra, skratta och dreggla ikapp men min pôjk visade tydligt vem som var tjejen i hans liv nu. Mamsen, eller hennes tuttar iaf för det var de som fick mest uppmärksamhet från honom. Kanske var roligast för mamma att komma ut ur lägenheten ett tag och träffa andra som också hade små knyten som tog upp all deras tid.

Dock var Ebbot väldigt nöjd med dagens outfit. Första gången som han hade skjorta och var så stilig. Ska man träffa tjejer så ska man! Så då lyckades mamma få ett leende att fastna på kort också så då blev hon lite extra glad.

Nu är det förövrigt bevisat. Jag har blivit en av dom som pratar om mig själv i tredje person och omnämner mig själv som mamsen..

Känslofylld..

Låg häromdagen och tänkte på hur Ebbot bara smält in i vår vardag. Det blev ingen stor omvälvande skillnad av att han kom till världen. Jag har känt mig precis som för ett år sen fast med smärta i bröstvårtorna i princip. När jag tänkte på det blev jag rädd för att han skulle kunna glida ut ur mitt liv lika enkelt också. Visst är han speciell pojken min men jag har alltid varit en sådan som snabbt gått vidare exempelvis när ett förhållande tagit slut. Nästa dag är jag på fötter igen som om inget hade hänt. Noll separationsångest.

Därför var jag rädd att jag inte älskade grabben så mycket som man "borde". Så fel jag hade! Jag skulle skynda mig ner på stan idag för att köpa lite kläder (de där kläderna jag inte kunde köpa sist jag försökte) och Ebbot skulle vara hemma med pappa. Gud vad det var svårt att gå ut genom dörren. Jag fick lov att gå under en av hans tysta perioder eftersom jag aldrig klarat av att gå om han gråtit. Detta resulterade i att jag fick vänta på bussen i en kvart (för en tio minuter lång resa). Flera gånger ville jag bara gå hem igen, på bussen var jag tårögd och när jag väl kommit ner på stan så stressade jag som en dåre. Ville nästan skälla ut en kassörska för att hon var så långsam, då det visade sig att hon krånglade så för att jag skulle få ett presentkort på 50 kronor att handla för nästa gång.

Efter att jag köpt ungefär hälften av det jag behövde så satte jag mig och väntade på en buss. Satte mig i god tid för att inte riskera att missa bussen (trots att det gick en varje kvart). När jag sen kom hem så låg Ebbot och sov på pappas bröst och jag kunde inte slita min blick ifrån honom på typ en timme.

Det var första gången som Lukas var helt ensam med Ebbot, annars brukar jag typ vara som max i duschen, men han var helt lugn. Och Ebbot som brukar vara supermammig konstant låg så sött och sov så det var nog helt klart jobbigast för mig. Var borta i typ en timme och en kvart. Vilken pers! Hur fan klarar man av att skola in sina barn på förskolor? Eller rättare sagt; hur ska jag klara av det när den dagen kommer???

En trött liten kille och hissen som inte ville..

Skulle åka till stan idag och tänkte att Ebbot skulle somna i vagnen innan jag hoppade på bussen eftersom han var så grinig och trött. Det tänkte inte han! Vanligtvis somnar han så fort vagnen börjar röra sig i princip men inte idag. Jag kom fram till hållplatsen och han skrek fortfarande, så jag fortsatte till nästa. Väl där har han lugnat sig lite men det är fortfarande gnälligt så vi fortsatte till nästa. Vid den hållplatsen har han i alla fall lugnat sig även om han inte somnat så jag hoppar på bussen och tänker att han säkert somnar då, men nej.. Vi kommer ner på stan och jag tar ett varv runt centrum över kullerstenarna ihopp om att det skall söva honom, men icke! Dock är han fortfarande lugn så jag knallar in på banken, vagnen stannar och Ebbot börjar gnälla så jag får plocka upp honom medan vi är där. Lägger honom i vagnen igen och nu är han så trött att ögonen är stora som tefat för att han ska kunna hålla dom öppna.

Beger mig ut på mitt egentliga ärende som var att hitta kläder till lilleman (som passar honom och hans långsmala kropp). Hinner lagomt hinna fram till barnkläderna när han börjar tjuta, så jag fick plocka upp honom igen. Detta problematiserade resten av shoppingturen eftersom  det är svårt att kolla på kläder när man han ett barn i ena handen och en barnvagn i den andra. Gav upp efter cirka 3 minuter och knallade till bussen. Ebbot vägrar fortfarande sova! Vi hoppar på en buss och jag får sitta men honom i famnen för att han inte ska låta som en siren. Han vägrar fortfarande somna. När jag klliver av bussen hinner jag inte mer än gå över vägen förrän han sover sött i vagnen. Störigt! Kunde han inte somnat tidigare så att jag kunde göra det jag skulle?!!

(Ebbot sover i vagnen..)

Vi knallar hemåt och kommer till huset där vi bor, trycker på hissknappen men det kommer ingen hiss. Trycker en gång till eftersom jag är virrig och trodde lite att jag inbillat mig att jag tryckt första gången. Tar en tredje gång också för säkerhets skull. Ingen hiss kommer. Däremot hör jag ett rejält brak från Ebbots blöja och han börjar gråta igen. Men ingen hiss! Jag orkar inte krångla upp hela vagnen för trappan så jag släpar in den i vårt förråd istället eftersom det ligger på bottenplan sen tar jag skrikande unge och väska under armen och knallar upp.

Från vår dörr ser man upp till hissen på våningen ovanför. Ser att hissdörren står på glänt, tydligen så fastnar den i det läget om man inte hjälper till och stänger dörren så i fortsättningen får jag springa upp och dra igen dörren innan hissen kan komma till vår våning så att jag kan dra in barnvagnen och åka ner. Riktigt irriterande! Hur som helst, väl hemma byter vi en välfylld blöja sen får han äta och tar en lååång middagslur. Nu ska det bara bli spännande att se hur det går med nattsömnen.. Håll tummarna för att han lyckas sova som han brukar och att hissen slutar krångla..

Shit, vilket ointressant inlägg!

(Hissjäveln)

På nwt's hemsida..

http://nwt.se/familj/babybilder/article772587.ece

Stolt mor..

Det senaste dygnet har Ebbot varit ett riktigt drömbarn...

Först och främst så sov han åtta timmar i sträck under natten, så mamma hade möjlighet att sova ut också (Nu blev det ju kanske inte så i det här fallet eftersom hon satt och tittade på vakvaka men tanken var god!). Sen låg vi och myste hela morgonen tills vi var tvungna att gå till BVC. För ovanlighetens skull så låg han nöjd i vagnen redan innan vi fått fart på hjulen, väl hos BVC vaknade han till efter sömnen i vagnen men han satt helt tyst trots att det skulle krånglas med kläder. Av och på, på en gång, något som inte brukar vara populärt men min duktiga pojke gjorde inte ett ljud ifrån sig.

På vägen hem somnade han i vagnen och sen sov han trots att vagnen stannade när vi var tillbaka i lägenheten så att jag fick tid att sätta mig in i alla myndighetspapper som vi fått mitt i bebisdimman. När han väl vaknade var det en herre som var jättehungrig så vi lade oss i sängen och åt och gosade. Efter det plockades kameran fram, måste ju passa på att ta mycket kort för han växer ju så det knakar. Han har redan börjat fixera blicken till exempel! Hur som helst, lilleman fick agera modell ett tag och sen kom pappa hem...

Nu ska jag ta och få i mig lite mat också så får Ebbot sova vidare utan att jag ligger bredvid och smattrar med tangentbordet men jag avslutar med några bilder från dagen..

Berg av bajs!

Ebbot tyckte att det var en väldigt bra idé att hålla sig i fem dygn och sen överlämna ett enormt berg av bajs. Eller berg och berg, en sjö kanske var en bättre beskrivning. Gick igenom blöja, body, byxor och lade sig slutligen på täcket. Han fick minsann ta sig ett bad efter den urladdningen! Vad är det första han gör när han kommer upp ur vattnet tror ni? Jo, han kissar på mamma! Han fick ett bad och jag fick en dusch...
Mammas lilla skitunge...

Vi har röstat idag också och Ebbot sov så snällt på mammas arm medan vi var ute. Vi orkade inte släpa ut barnvagnen genom vår trånga hall för att gå 200-300 meter till vallokalen. Vill ha en större hall! ...och ett badkar, ett stort kök och egen tvättmaskin i lägenheten. Jag vill helt enkelt ha ett hus skulle man kunna säga, med en stor trädgård där Ebbot kan leka i, med mycket blommor, fruktträd och bärbuskar. Den ska ligga avskilt så man slipper ha trafik ända in på husknuten och oroa sig för att lillgubben ska springa ut i vägen när han lär sig gå. Hela den här beskrivningen stämmer in på gården där mina föräldrar bor och jag är uppvuxen. Måste vara underbart när man är småbarnsförälder men det var ett helvete som tonåring för det är verkligen ett hus på en åker mitt ute i ingenstans..

Nä, nu ska jag sluta drömma och kolla lite på valvakan sen blir det till att sova för i morgon ska vi till BVC och kolla hur han växer pojken min..

Rutiner!

Nu har vi börjat hitta någon form av rutin här hemma. Jag vet nu vilka tider under natten som han vaknar och vill äta. Jag har lärt mig att tyda hans signaler allt bättre och blir inte längre panikslagen så fort han skriker. Skriker är å andra sidan någonting som han gör väldigt sällan. Duktig pôjk! Hittills har han mestadels ätit och sovit men idag har han varit mycket mer vaken och pigg i sättet. Han har legat tyst och tittat sig omkring, tagit in sin nya omvärld.

Det går så fort, vi har haft honom hos oss i åtta dagar och man kan redan se hur han utvecklas... Ska bli så spännande att följa honom!

ÅH, HAN ÄR SÅ SÖT MIN UNGE!!!

(Nu ska jag snusa bebis..)

Tröttheten kryper sig närmare..

Klockan är nu 02.48 och Ebbot har gnällt-ammat-bajsat-vägrat sova i ungefär två timmar. Lukas sover som en stock, hur han lyckas med det förstår jag inte alls! Sen han vaknade i morse, Ebbot alltså, har han bara ätit och sovit absolut hela dagen. Eller det gäller nog båda två tror jag. Själv lyckades jag sno åt mig en halvtimmes sömn när Ebbot slumrade en stund på eftermiddagen. Hittills har jag lyckats ta mig igenom dagarna tack vare hormoner från förlossningen tror jag. Endorfiner och adrenalin som hållt mig upprätt.


 Nu har jag äntligen en liten grabb som börjar bli trött vid bröstet, så för hoppningsvis får jag snart sova..

I morgon ska vi förövrigt på kontroll på eftervården men mer om det då..

Nu börjar det!

Igår kom han ut vår fina lilla pojke! Klockan 17.54, så snart är han ett dygn fast det känns som att vi haft honom mycket längre! Han har ju alltid funnits här känns det som, kan inte tänka mig att vara utan honom nu. Han var 53 cm lång och vägde 3700 gram och tittade ut efter 36 timmars värkar. En liten Nils Ebbot Alexandersson, så nu kan bloggandet börja på riktigt.

Dock blir dagens inlägg rätt kort för nu ska vi gosa med vår skatt!

Bebisväntan..

Tanken med bloggen är att jag ska skriva ur mig lite om det som händer när man precis fått barn. Dock verkar inte ungen ha någon brådska med att komma ut så nu har jag gått en dryg vecka över tiden så jag får väl helt enkelt vänta lite till med att börja blogga "på riktigt"..