Ett blont yrväder

Ebbot tycker ju att det är så roligt att leka med (läs: rycka i.) mitt hår så när han satt i mitt knä tyckte vi att det var dags för honom att testa på livet i ett långt blont hår. Det var inte fullt så kul verkade det som.

Okej, det här var rätt tråkigt.

Här kommer Pippi Långstrump...

Det klär honom, inte sant??? Mammas lilla flicka!

Nääää, jag vill vara kille! Ta bort det där jobbiga håret!

Tömd telefon.

Har en grabb som verkligen älskar när man sjunger för honom. Favoriterna är "En kulen natt" och "Oppochnervisan". Hans leende lyser upp hela rummet, så jag sjunger och sjunger och sjunger. Han är ju så söt att man bara vill äta upp honom.

Så här ser han ut när man sjunger och dansar!

Skrev ju tidigare om olika tips till småbarnsföräldrar, typ sova på ett täcke, och nu har jag ett annat. Det handlar om väckning av partnern på morgonen. Först busar man upp bebisen så att benen sprattlar som på hjulben sen lägger man honom så att han kan sparka liv i gubben. Detta kan se ut på följande sätt

Inte ens den mest morgongriniga människa kan bli på dåligt humör av den väckningen... Eller?

Hittills har lilleman somnat antingen i famnen eller bredvid mamma i sängen på kvällarna, ja förutom de kvällarna vi var ute med vagnen då, men ikväll så lade jag honom i sin säng innan han somnade och jag tror minsann att han somnade för nu är han då tyst i alla fall. Inte ett ljud sade han heller, eller han knorrade väl lite men inga protester.

Blev ett lite "spretigt" inlägg nu men det var bara för att jag tömde telefonen på bilder och kom då på vad jag skulle skriva om men jag hoppas att det duger ändå. Fler bilder från telefonen.

Bilden talar för sig själv.

En riktig gubbe.

Söt.

Kollar på hockey.

Kvällsstunden med pappa.

Dopplanering..

Har börjat planera dopet nu. Äntligen. Helt plötsligt fick jag tummen ur, var som om den föll ur av sig själv nästan! Kollade runt på kyrkor här i Karlstad och insåg att Grava kyrka var finast. De flesta såg ut som teglade små missionskyrkor men inte den. Den påminde om de kyrkor som finns på våra hemorter. Stor, vit och ståtlig. Ska det va' så ska det! Inte ska min pôjk döpas i nån skokartong heller?!!

Grava kyrka.

Eftersom dopet blir mitt i kallaste vintern tänkte vi ta "frostnatt" som tema. Mörkt blå, silver samt lite svart och vitt. Typ klassisk nyårsdukning goes baby, eller nått i den stilen. Nu får jag väl se till att släpa mig till panduro eller nått sånt så att jag kan börja med inbjudningskorten. Får väl slå lite större på det här när bröllopet blev lite mer sparsmakat än vad det var planerat från början. För er som inte känner till hur det gick till så gifte vi oss i smyg. Jag gjorde både tårta, frisyr och brudbukett själv, klänningen var en klänning jag haft i garderoben en längre tid och en av de få jag fortfarande kom i trots magens storlek. Det enda som var hyfsat nytt var skorna jag hade på fötterna. Träskor. Passade ju så bra till resten av lantlollastilen. Totalt var det fyra gäster på vårt bröllop, varav två var vittnen. Pappa lurade ner mamma utan att säga något innan. Så hon hamnade mitt i ett bröllop nästintill. Tog ett tag innan hon kopplade, hon tyckte att blombuketten på bordet var avancerad men det var tydligen inget ovanligt när det gäller mig (ville bli florist när jag var yngre, vill jag väl fortfarande till viss del men inte min allergi). Det var inte förrän jag tagit på mig klänningen och satt upp håret som hon började koppla så smått. Det var kul, för då fick hon panik och länsade min garderob för att hitta något att ha på sig.

Tårtan. Jordgubbar, kiwi och vit choklad.

Buketten.

Träskorna mina! Det ska väl synas var man kommer ifrån?!!

Jaja.. Nu fick ni veta lite mer om vårt bröllop också mitt i dopplaneringen. Nä, nu får jag återgå till mitt...

Syre!

Efter en gnälldag från min sida kände jag att jag nog behövde lite syre. Hade ju för tusan inte lämnat lägenheten på hela dagen. På med kläder, ner med ungen i vagnen och ut. Vi körde samma taktik som häromkvällen pyjamas och mössa med andra ord. Idag var syftet inte huvudsakligen att lilleman skulle somna utan att jag skulle vakna och det gjorde jag sannerligen av regnet. Men det var ändå riktigt skönt med en kvällspromenad. Kameran fick följa med av någon anledning, antagligen för att vi inte visste att det regnade förrän vi kom ut.

Ebbot har det varmt och gott i vagnen medan vi andra lider i regnet...

...men jag var glad ändå. Halsduken/löspolon har förövrigt varit de senaste dagarnas kreativa projekt

Fritid..? Vad var det nu igen???

Jag tror att jag vet varför det finns så många mammabloggar där ute. Det är moderns sätt att få lite tid för sig själv och rensa huvudet lite, att få chansen att skriva om det som händer och på så sätt ventliera. Även om Ebbot fortfarande är väldigt liten, eller kanske på grund av att han är det så känner jag att jag alltid har någon som tar min uppmärksamhet. När han väl sover så tar man tag i det som skall göras och när man väl är klar så vaknar han igen och ska ha mat. Livet blav väldigt mycket lättare när han kunde börja sitta i babysittern för då kunde man helt plötsligt göra någonting annat samtidigt som man hade koll på lilleman. Undrar hur det blir när han börjar kunna röra sig mellan rummen här hemma?!!


Hela tiden är det något som skall göras och aldrig får man vara ensam med sina tankar och reda ut dom lite. När Lukas inte är hemma kan man ju inte ens gå på toaletten själv om Ebbot är vaken, utan då blir det till att ta med honom dit. När man väl får den där fritiden så kan man ju passa på att ta en dusch kanske för då kan man ju faktiskt tänka lite samtidigt. Jobbigt att vi måste börja betala för vattnet efter renoveringen bara. Då får det bli snabba duschar och snabba tankar!


Vardagslyx är att ge ungen mat på morgonen, lämpa över honom till Lukas och sen vända ryggen till och somna om. En liten sak man måste unna sig ibland helt enkelt. Sen tror jag att Lukas i sin tur brukar unna sig att leka tills Ebbot blir gnällig och sen lämpa över honom till mig, för det har hänt en hel del här på slutet. Vet dock inte om han gör det medvetet eller inte.


Nä, en sak som skulle behövas är nog en barnfri kväll med en massa mammor som längtar efter lite frihet och en flaska vin eller två. Nu när man till och med får dricka alkohol när man ammar. Undrar hur länge det dröjer innan det ändras igen??? Hur som helst, lite fnitter med folk som förstår vore inte helt fel. Kanske måste passa på innan rönen om vin och amning ändras igen...

Mycket mindre sömn...

Har varit dålig på att skriva nu på slutet men det händer verkligen inte mycket här. Ebbot växer och mognar. Nu är han vaken mycket längre stunder än tidigare. Något som började helt hux flux igår. Vi hade ju besök under dagen av alla våra mamma- och bebiskompisar och Ebbot var vaken hela eftermiddagen så jag tänkte att han skulle slockna på stört när dom gått och sova i flera timmar. Jag hade i alla fall hälften rätt, han somnade på en gång men sov inte längre än 20 minuter. Lagom så att jag hann städa upp och diska. Sen var han vaken hela kvällen! Ni som har barn vet säkert att övertrötta barn skriker mycket och är svåra av söva ner. Han var visserligen tyst hela kvällen men vi kämpade ordentligt för att han skulle somna innan tårarna började spruta. Slutade med att vi tog på vantar och mössa till pyjamasen och bäddade ner honom under ett tjockt täcke och knallade ut med honom i vagnen. Då somnade han minsann och det var riktigt skönt med en kvällspromenad!

Även idag har han varit vaken mycket mer än tidigare. När han somnade vid ettiden så passade jag på att smita ner på stan. Hans eftermiddagslurar brukar ju vara i omkring två timmar så jag hade ju gott om tid tänkte jag. Tydligen hade han vaknat så fort jag lämnat lägenheten men han var nöjd när han fick leka med pappa ett tag. Han är ju så rolig när han spexar tycker Ebbot! Skulle köpa en farsdagspresent men jag kom hem med ett par byxor och en varm tröja till lilleman. Inte bara det utan jag inhandlade också jul-outfiten! Dock ingen present till pappa Lukas. Nu sover grabben gott i sängen, ikväll var det inte lika mycket som han var tvungen att berätta för pappsen innan han kunde somna. Igår fick han ju lov att tala om vad han gjort med kompisarna under dagen.

Bilder från gårdagen...

Lite bilder från gårdagens bebis- och våffeldejt med Hampus, Majken, Nathalie och Tara.

Ebbot, buspojken vår!

Alla bebisar samlade.

Två par börjar bildas men Majken som kan förflytta sig har inte ro till att posera för kameran.

Ebbot och Tara spanar in varandra.

Tara tappade balansen men Ebbot fångade sin dam och hon fick landa mjukt på goa magen.

Tara beundrar sin hjälte. Syns det förresten vem som är över en månad yngre?

Den äldre generationen vet bäst. Eller?

Nu blir det internetlöst ett tag, vet dock inte hur länge eftersom man blir så sjuk om man inte är uppkopplad tillräckligt mycket. Detta kan leda till tidig hemkomst. Lukas bror kommer och hämtar oss när han slutat jobba och sen bär det av till Bengtsfors. Orten gud glömde, världens baksida. Ni hör säkert att jag verkligen ser fram emot det. NOT! Sitta i en lägenhet utan internet med Lukas mormor som är av den gamla skolan och blev helt chockad över att jag matade Ebbot när han var hungrig och inte var fjärde timme för så gjorde man då på hennes tid! Känner mig lite lätt oroad över vad hon mer kan komma att kommentera under vår vistelse där. Fel sätt att lägga honom? Plockar upp honom för snabbt om han skriker? Håller honom fel? För mycket/lite kläder? Känner mig inte helt bekväm kan jag säga.


Hur som helst, istället för att sitta och oroa mig mer här under dagen så tog jag tag i ett kreativt projekt. En skallra till Ebbot. Fast klockan är ju bara strax efter 12 så jag får nog hitta på fler projekt för att slå bort tankarna. Idéer och tips på vad mottages gärna!

Skallran. Funderar på att göra fler bokstäver med bjällror och dykikt i.

Bror eller syster?

Även denna dag hann bli en skitdag på grund av datorn. Skulle behöva få ett riktigt utbrott och bara skrika av mig, eller också lägga mig ner och gråta en timme eller två. En riktigt lång promenad skulle också funka. Istället sitter jag här och väntar på att Ebbot ska inse att han är skittrött. Det kommer bli en skrik- och gnällkväll. Inte direkt vad jag är på humör för så jag sitter redan nu och samlar tålamod. Andas in. Andas ut.


Dagen började helt okej. Jag fick för mig att jag skulle sy en mössa så jag letade massa mönster. Tyvärr hittade jag inget som föll mig i smaken så sen har jag spenderat dagen med att försöka göra ett eget. Har fått till modellen men hittills ingen mössa i rätt storlek. Får kämpa vidare i morgon. Vill så gärna ha en enkel helsvart mössa till honom som han kan använda oavsett vad han har på sig i övrigt. Nu har han en ljus blågrön mössa som bara passar till den ljusa blågröna tröjan som han snart växt ur.


Har också varit på MVC idag och barnmoskan tittade på mig när hon läst min journal och sade "du måste haft väldigt kraftiga värkar eftersom det gick så fort". Nu ska jag nog förklara lite här för vissa har nog hört om mina 36 timmar i värkar och tänker att det inte är speciellt snabbt. Dock var det från första krystvärk, tills barn och moderkaka var ute som det gick fort. Jag sade till barnmorskan på förlossningen att jag gärna ville krysta men hon tyckte att det var för tidigt. Till slut lyckades jag övertala henne. Då sade det bara pang bom så var alltihop ute på 16 minuter! Då tror jag att till och med hon kunde erkänna att det var dags..


Idag fick jag också frågan om jag kunde tänka mig att skaffa fler barn och på det kan jag väl inte svara annat än ja eftersom jag frågade Ebbot om han ville ha en bror eller syster redan när han låg på mitt bröst efter förlossningen. Så att klämma ut en unge var inget som avskrämde mig. Det jobbigaste var illamåendet men alla graviditeter är ju olika så jag hoppas på en riktigt problemfri nästa gång. En graviditet då jag bara går runt och strålar. Helst ska jag studsa runt här hemma och bara ana att det är dags snart tills det är ungefär en timme kvar så att man hinner packa lite och ta sig till BB, byta om och sen börja krysta. Och då ska jag slå mitt personliga rekord. Jag ska under kvarten! Sen ska det sänkas för varje unge och med tanke på hur min familj ser ut så lär det väl bli en handfull ungar förstår jag. Man kan ju inte bryta ett vinnande koncept...

Första bilden.

Ungefär nu jag frågade om han ville ha syskon. Jag fick inget svar, inget som jag kunde tyda åtminstonde.

Det går för fort!

Mamma och pappa var på besök idag. Tydligen har Ebbot växt väldigt mycket på de senaste två veckorna, inte bara kroppsligt utan också mentalt. Han har börjat utforska världen och framförallt sina händer, så vi tyckte att det var dags att införskaffa den första leksaken, utöver mjukdjur då. Det blev två stycken i slutändan, han blir ju trots allt två månader på fredag. Kul med någonting nytt att smaka och gnaga på.

Jag och  Lukas låg och pratade om vad som kunde tänkas förekomma i hans huvud nu. Vi har ju alla varit där. Stoppat saker i munnen för att ta reda på vad det kan tänkas vara. Alla vet vi väl exempelvis hur sand, metall och gräs smakar och känns i munnen trots att vi inte tror att vi ätit det. De flesta av oss har inget minne av det i alla fall. Tänk att få möjligheten att uppleva så mycket nytt hela tiden. Bara att suga på handen måste ge honom lika mycket information som vi får under en föreläsning eller någonting i den stilen. Inte konstigt att bebisar sover så mycket, tänk dig själv att din hjärna proppas full av nya insikter och vetskaper hela dagarna. Det vet man väl hur man känner sig efter en tenta!

Tänk att du själv blir utklämd i en värld som är olik allt annat du tidigare upplevt, vissa ljud känner du igen men du vet inte vad de innebär. Den nya världen är kall och full med en massa olika saker och varelser du aldrig sett förr. Överallt står dessa varelser och stirrar på dig, de petar och klappar på dig. Hela tiden, inte en lugn stund! Allt du trott dig veta om fysik, om gravitation, om hela världen, kan du inte längre räkna med. Ingenting stämmer och du får börja om på noll, dessutom förstår du inte vad folk säger när du ska lära dig allt på nytt. Måste vara utmattande, helt klart!

Nu ligger han och sover i sin säng efter en dag full av nya upplevelser. Nu är det hjärnans tur att bearbeta alla intryck så att han kan ta till sig alla nya lärdomar han skaffat sig. Mammas kloka unge!

Lilleman testar sina nya leksaker och de verkade smaka helt okej båda två!

Kompensation för gårdagen (Tillbakablick del 2.)

Hade lite småtråkigt såhär på kvällskvisten så jag tänkte passa på och kompensera för gårdagens bortfall. Grabben sover och Lukas håller på med datorn så jag fick mig en stund för mig själv vilket resulterade i blogg och vetenskapens värld. Tänkte fortsätta där jag slutade på min tillbakablick över graviditeten.

Så illamåendet är avklarat och vad händer då? Jo, då inser man hur mycket musklerna tynar bort när man inte klarar av att lämna sängen i någon större utsträckning under två månaders tid eller nått sånt. Tog en promenad precis när det blivit bättre och jag har aldrig varit med om något så jobbigt. Dessutom hade jag redan då åkt på lättare foglossning. Gick och haltade och hade ont efter en kilometer typ. Huvva! Barnmorskorna pratar ständigt om hur viktigt det är att man rör sig under graviditeten men det är inte så lätt när man inte har några muskler kvar i kroppen.

Allt eftersom magen växte skulle det bli ännu jobbigare. Inte för att den var tung utan för att det låg en bebis och pressade ihop lungorna så någon kondition var det inte att tala om. Dessutom fick jag håll så fort jag rörde mig. Så noll muskler, noll konidtion och lite håll på det. "Men det är viktigt att du rör dig mycket!" Ville bara kräkas på alla. Sen så blev ju magen tung också och ben och armar samlade på sig vatten bara för att man skulle få lite extra vikt att bära runt på utifall att man fortfarande tyckte att det var för smärtfritt att vara gravid.

Dock var det rätt skönt att röra sig för när jag satt stilla för länge så kunde jag svimma så föreläsningarna på universitetet var ingen höjdare. Speciellt inte när man satt inklämd mitt i aulan och kände hur värmen spred sig i kroppen och att ögonen fick svårt att fokusera. "Oj, ursäkta, tack tack, ursäkta, skulle du vilja..? tack tack.." Bara att krångla sig ut mellan bänkraderna så att man kunde gå och lägga sig ett tag och få lite blod till huvudet. Fast om jag låg för länge på rygg så kapade jag blodtillförseln till huvudet  och blev yr för det. För att garantera att jag fortfarande inte njöt för mycket av graviditeten så slängde någon högre kraft på halsbrännan från helvetet också. Mysigt värre!

Det var väl ungefär så min graviditet såg ut fysiskt men till och från satte den sig på hjärnan också. En dag stog jag här hemma och slängde halstabletter omkring mig för att Lukas åkt till Bengtsfors med IKEA-kortet i plånboken. Jag som behövde det väldigt väldigt just precis då. Men icke, hela helgen var förstörd. Jag tackar och bockar. När halstabletterna var utspridda i ett jämnt lager över sovrummet så började jag gråta. Inte sådana tysta tårar som man ibland kan fälla i sin ensamhet. Nej nej, utan de där krolodiltårarna som Ebbot kan använda sig av när han är övertrött och inte vill sova. Jag skrek helt enkelt ut min smärta över det saknade IKEA-kortet. Jag sket i grannar och sket i resten av Rud för den delen, jag ville ha mitt kort! Till slut var det som om jag såg mig själv utifrån, där jag låg på sängen och stortjöt och då kunde jag inte annat än att skratta åt mig själv och de scener som utspelat sig i sovrummet den föregående timmen.

Det som var jobbigare än både humörsvängningar och fysiska krämpor var dock den sista månaden och alla frågor. "Har den kommit än?" Frågan jag fick ungefär 20 gånger per dag under en knapp månads tid. De sista 10 dagarna var outhärdliga. Folk kunde fråga tre gånger per dag om jag fött än. Vad trodde dom egentligen?! att jag cyklat in på lunchen och klämt ut en unge för att sedan trampa hemåt igen? Att jag råkade tappa ut en bebis under ett toalettbesök kanske? Under den här tiden fick jag också otaliga tips från höger och vänster. "Spring i trappor" "Ät ananas och stark mat" "Städa" "Tvätta fönster" "Ha sex (helst oralsex då det finns ett ämne i sperman som sätter igång värkarna)"

Har funderat lite på de där tipsen och kommit fram till att det måste ha varit en man som kommit på de flesta. Nån klurig jävel kom på att det kommande barnet skulle ta upp den mesta tiden för kvinnan så det gäller att utnyttja situationen innan det är för sent. "Hm, det vore ju gött om jag slapp städa i första taget, för det lär ju bli mitt jobb sen och en avsugning skulle ju inte sitta fel! Jag vet, jag säger till frugan att det startar förlossningen" Den här mannen hade säkert en stackars kvinna som gått över tiden med vänner som ringde från höger och vänster dagarna i ända för att höra om hon fött ännu. Så hon lyssnade på mannen. Varje dag stod hon på knä framför maken och när hon ändå var där så passade hon på att handskura golvet och en dag fick hon värkar. Det måste ju berott på mannens idéer, det kunde ju aldrig varit så att bebisen var redo och ville ut en dag. Kvinnan var övertygad om att råden hon fått startat värkarna och berättade för sina gravida väninnor att hon hittat lösningen och så spred det sig som ringar på vattnet för att till slut nå mina öron.

Bilden är en av de sista jag hittade från graviditeten och när den togs var det ungefär två månader kvar till förlossningen så det säger en del om hur stor jag hann bli innan det hela var över. På onsdag har jag förövrigt varit fru Alexandersson i fyra månader.

)(/&%¤#"#¤%/()=)(/&¤# SKITDATOR!!!!!

Hade precis skrivit ett långt inlägg och skulle bara lägga in en bild och sen publicera. Men icke! Min dator höll inte med. Den hängde sig helt totalt så det gick inte ens att slå av den. Fick slita ur batteriet för att den överhuvudtaget skulle dö. Och det räckte inte med det. Nej nej, när jag väl fått igång datorn så hänger den sig igen. /&%¤#¤%&%¤#!!! Samma visa en gång till. Slita ur batteriet och börja om. Tur att tålamodet har tränats de senaste månaderna annars hade nog datorn flugit ut genom ett fönster och frågan är om jag brytt mig om att öppna det först!

Så, nu har jag fått skriva av mig lite och kan börja med det som det var tänkt att jag skulle skriva om. Dagens kreativa projekt! Pratade med mamma och pappa tidigare och då kom vi överens om att de skulle komma och hälsa på i morgon och ta med lite grejer till oss. Bland annat en stol till Ebbot så mitt projekt för dagen blev att släpa fram och damma av symaskinen för att sedan sy en stoppad sits till den stolen.

Försöker minnas tillbaka vad jag mer hade skrivit innan datorn blev suicidal. Jo, hade ju skrivit om Ebbots nätter i den egna sängen och vad det innebär för mammas energilager. Han har nämligen sovit i sin säng två nätter nu och det gör underverk för mig eftersom jag kan sova ut. På riktigt! Jag slipper ligger och balansera på sida som jag gjort i princip hela året. Först var det Wilbert som inte lät mig ligga på magen och sen var det Ebbot som trängde ut mig ur sängen så jag fick balansera på en höftkula hela natten (för er som inte vet vem Wilbert är kan jag säga att det var Ebbots "arbetsnamn". Kusinen Julia tyckte nämligen att han skulle heta så). Nu kan jag helt plötsligt röra mig som jag vill, jag kan sova på mage och på rygg, jag kan rulla fram och tillbaka och jag kan framförallt ta så mycket plats jag vill. Inte behöver jag vara rädd för Ebbots hälsa heller, han har nämligen ärvt min vana att prata i sömnen så han håller mig ständigt uppdaterad med levnadstecken. Vi ligger och pratar i sömnen och på så sätt kan vi hålla varandra lugna. Jag hör att han lever och andas, han hör att jag finns kvar i rummet och mitt emellan ligger pappa och snarkar. Trygghet.

Vad händer då med kroppen när man får sova själv. Jo, den blir pigg. På morgonen ligger jag och väntar på att någon ska vakna och på dagarna håller jag på med diverse plock. Jag diskar, byter gardiner, lagar avancerad mat, syr, fixar, donar och bara har mig. Lukas njuter av min energi, för den innebär att han kan ligga kvar i sängen och prata med lilleman medans jag fixar frukost (plockar ur diskstället, rensar av bordet, plockar fram kläder och så vidare..).

Så pigg som jag har varit de senaste dagarna har jag inte varit på månader och min dator ska nog tacka gud för det. För stubinen är ju betydligt kortare när man sovit dåligt och det kunde mycket väl ha inneburit en flygtur. Det är inte ofta jag tappar humöret så brutalt att saker flyger men det har hänt. Sist var det en stekspade som swischade förbi ögonen på Lukas. Då fick han ett skyddsvisir i julklapp av min syster.

I år önskar vi oss skyddsnät utanför fönstren.


Dagens projekt;

Den färdiga sitsen.