Ibland håller jag på att bli tokig. Typ när Ebbot väcker Teja och sedan gnäller jättemycket när jag tar upp henne. Eller lägger sig platt på golvet och skriker, entonigt och enerverande. Hur ska jag få honom att förstå att han får ha mamma för sig själv mer om han bara låter sin syster sova?!!
Hjälp mig!
31 maj 2012
29 maj 2012
Kläder och vikt...
Just ja, måste ju skryta lite! Ställde mig på vågen igår och var då tillbaka på startvikt, ja den jag hade innan illamåendet gjorde att jag gick ner ett par kg. Redan tre dagar efter förlossningen kom jag i de första jeansen och nu kommer jag väl i princip i alla kläder igen men jag kan ju inte påstå att alla sitter bra. Men hur fan klär man en bulldeg snyggt liksom?!!
Nya vardagen..
Jag som skulle vara så duktig på att blogga nu hade jag tänkt men tydligen finns det inte lika mycket tid över när man har två barn, varav ett har nått trotsen.
Senaste inlägget hade Teja precis fötts men hon är nu 18 dagar gammal och är en riktig ängel! Kunde inte bett om ett lugnare barn, enda gången hon ens gnäller litegrann är när hon ska till att bajsa, eller när hennes bror slängt en bil i huvudet på henne. Något som bara hänt en gång hittills som tur är.
Ebbot å andra sidan, håller på att utforska vad ordet Nej innebär. Detta leder till att han inte lyssnar på oss och att han själv säger Nej till ALLT. Även det han vill ha. Började tänka på det häromdagen, det måste ju vara jätteförrvirrande när han säger Nej och vi ändå gör sakerna, samtidigt som vi kräver att han slutar när vi säger Nej. Hur ska man då veta vad det egentligen innebär?!
Håller på mycket med gränsdragning nu. Är inte lika lätt att hålla gränserna som förr nu när vi har en liten syster här hemma som också vill ha uppmärksamhet, eller mat för den delen. Som Tove vår BVC-sköterska sa så får man välja sina strider. Det kanske inte spelar någon roll att han står och borstar tänderna 12 gånger per dag och leker med vattnet i handfatet, däremot ska han inte peta ner slangen som leder vattnet från tvättmaskinen dit. Kan bli så väldigt jobbigt om man tvättar och inte tänker på att kolla det först! Visst att man får byta någon tröja men att byta ut halva badrumsinredningen är jag inte sugen på!
Det svåraste är ju att dra gränser när man samtidigt ammar. Och det är då han passar på att göra det han vet att han inte får. Eftersom det inte räcker att säga Nej så måste man lyfta bort honom och visa tydligt att det inte är okej att göra så som han gör, men då sitter man där i soffan med en bebis på armen och vet inte riktigt vad man ska göra.
Den största utmaningen nu är att, utöver detta, så har Lukas börjat jobba i Norge. Det innebär att jag är ensam med barnen under vardagarna. I nuläget har jag tillgång till dagis i "fulltid" eftersom jag pluggar på heltid fortfarande men det känns så onödigt att gå upp och använda det för två veckors tid innan jag får sommarlov/mammaledighet. Så han får fortsätta på 15 timmar i veckan även nu. Vi åker snart upp till mormor och morfar så då får jag passa på och släppa lös honom ute, så han får bränna en massa energi och bara vara en go pojk sen (Ja, man kan ju hoppas i alla fall).
Nu lever vi här hemma med trots, amning, studier, hushållsskötsel, lek, sömn, en massa kärlek och saknad efter pappa Lukas så klart!
Senaste inlägget hade Teja precis fötts men hon är nu 18 dagar gammal och är en riktig ängel! Kunde inte bett om ett lugnare barn, enda gången hon ens gnäller litegrann är när hon ska till att bajsa, eller när hennes bror slängt en bil i huvudet på henne. Något som bara hänt en gång hittills som tur är.
Ebbot å andra sidan, håller på att utforska vad ordet Nej innebär. Detta leder till att han inte lyssnar på oss och att han själv säger Nej till ALLT. Även det han vill ha. Började tänka på det häromdagen, det måste ju vara jätteförrvirrande när han säger Nej och vi ändå gör sakerna, samtidigt som vi kräver att han slutar när vi säger Nej. Hur ska man då veta vad det egentligen innebär?!
Håller på mycket med gränsdragning nu. Är inte lika lätt att hålla gränserna som förr nu när vi har en liten syster här hemma som också vill ha uppmärksamhet, eller mat för den delen. Som Tove vår BVC-sköterska sa så får man välja sina strider. Det kanske inte spelar någon roll att han står och borstar tänderna 12 gånger per dag och leker med vattnet i handfatet, däremot ska han inte peta ner slangen som leder vattnet från tvättmaskinen dit. Kan bli så väldigt jobbigt om man tvättar och inte tänker på att kolla det först! Visst att man får byta någon tröja men att byta ut halva badrumsinredningen är jag inte sugen på!
Det svåraste är ju att dra gränser när man samtidigt ammar. Och det är då han passar på att göra det han vet att han inte får. Eftersom det inte räcker att säga Nej så måste man lyfta bort honom och visa tydligt att det inte är okej att göra så som han gör, men då sitter man där i soffan med en bebis på armen och vet inte riktigt vad man ska göra.
Den största utmaningen nu är att, utöver detta, så har Lukas börjat jobba i Norge. Det innebär att jag är ensam med barnen under vardagarna. I nuläget har jag tillgång till dagis i "fulltid" eftersom jag pluggar på heltid fortfarande men det känns så onödigt att gå upp och använda det för två veckors tid innan jag får sommarlov/mammaledighet. Så han får fortsätta på 15 timmar i veckan även nu. Vi åker snart upp till mormor och morfar så då får jag passa på och släppa lös honom ute, så han får bränna en massa energi och bara vara en go pojk sen (Ja, man kan ju hoppas i alla fall).
Nu lever vi här hemma med trots, amning, studier, hushållsskötsel, lek, sömn, en massa kärlek och saknad efter pappa Lukas så klart!
13 maj 2012
Tejas födelse
Hon hittade ut till slut, lilla Teja. På fredagsmorgonen hade hon äntligen bestämt sig för att göra världen till en lite finare plats.
Hade haft ont i kroppen större delen av dagen, trodde dock att det berodde på fåtöljinköp och dylikt men på kvällen vid 20-21 tiden började jag känna regelbundna värkar med ungefär 8 minuters mellanrum. Tänkte försöka vila men det är svårt att sova med 7-minuters intervaller! Körde lite med TENS men det hjälpte väl sisådär. Värkarna var fortfarande hanterbara och det dög bra med andningen tyckte jag. Ungefär halv tre väckte jag Lukas och pappa innan jag ringde förlossningen. Vid det här laget hade jag mindre än fem minuter mellan värkarna och skakade som ett asplöv när dom kom. Det var bara att åka in direkt, så jag var på plats ungefär halv fyra, knappt fem cm öppen och riktigt besviken eftersom jag mindes tillbaka på hur lång tid de där centimetrarna tog med Ebbot.
Redan på vägen in så ökade värkarna frekvens och kom ungefär varannan minut, de tilltog snabbt i styrka också så dom där centimetrarna gick något snabbare den här gången. Jag körde på med lustgasen och undrade hur fan jag skulle klara av att ligga där och vänta på att vara tillräckligt öppen för att få föda. Nu snackar vi värkar från helvetet så att jag höll på att trilla ur sängen varje gång dom kom och helt plötsligt känner jag i panik "Jag måste krysta, NU!" Lukas slänger sig över ringklockan för att få in någon barnmorska.
De säger något om att jag ska försöka krysta försiktigare, vilket jag uppfattar ungefär som "Tar du det inte lugnt så spricker du från A till B" Detta i sin tur resulterar i att jag kniper ihop benen i ett försök att lugna ner det hela och förklarar att jag verkligen inte är sugen på att bli någon slags trasdocka. Tydligen var det inte så hemskt utan dom ville bara att hon skulle glida ut och inte skjutas ur en kanon, så då vågade jag väl krysta igen och kanske 30 sekunder senare var hon ute. Klockan var då 04.49.
Hela morgonen flöt på smidigt och jag fick äntligen min efterlängtade frukost med en flagga på brickan! Vi gick bara och väntade på att våra "obligatoriska" sex timmar skulle gå så att vi fick åka hem till vår nyblivna storebror. Sagt och gjort, när klockan var 11 och alla tester var tagna och visade fina resultat fick vi äntligen åka hem med vår lilla prinsessa.
Hade haft ont i kroppen större delen av dagen, trodde dock att det berodde på fåtöljinköp och dylikt men på kvällen vid 20-21 tiden började jag känna regelbundna värkar med ungefär 8 minuters mellanrum. Tänkte försöka vila men det är svårt att sova med 7-minuters intervaller! Körde lite med TENS men det hjälpte väl sisådär. Värkarna var fortfarande hanterbara och det dög bra med andningen tyckte jag. Ungefär halv tre väckte jag Lukas och pappa innan jag ringde förlossningen. Vid det här laget hade jag mindre än fem minuter mellan värkarna och skakade som ett asplöv när dom kom. Det var bara att åka in direkt, så jag var på plats ungefär halv fyra, knappt fem cm öppen och riktigt besviken eftersom jag mindes tillbaka på hur lång tid de där centimetrarna tog med Ebbot.
Redan på vägen in så ökade värkarna frekvens och kom ungefär varannan minut, de tilltog snabbt i styrka också så dom där centimetrarna gick något snabbare den här gången. Jag körde på med lustgasen och undrade hur fan jag skulle klara av att ligga där och vänta på att vara tillräckligt öppen för att få föda. Nu snackar vi värkar från helvetet så att jag höll på att trilla ur sängen varje gång dom kom och helt plötsligt känner jag i panik "Jag måste krysta, NU!" Lukas slänger sig över ringklockan för att få in någon barnmorska.
De säger något om att jag ska försöka krysta försiktigare, vilket jag uppfattar ungefär som "Tar du det inte lugnt så spricker du från A till B" Detta i sin tur resulterar i att jag kniper ihop benen i ett försök att lugna ner det hela och förklarar att jag verkligen inte är sugen på att bli någon slags trasdocka. Tydligen var det inte så hemskt utan dom ville bara att hon skulle glida ut och inte skjutas ur en kanon, så då vågade jag väl krysta igen och kanske 30 sekunder senare var hon ute. Klockan var då 04.49.
Hela morgonen flöt på smidigt och jag fick äntligen min efterlängtade frukost med en flagga på brickan! Vi gick bara och väntade på att våra "obligatoriska" sex timmar skulle gå så att vi fick åka hem till vår nyblivna storebror. Sagt och gjort, när klockan var 11 och alla tester var tagna och visade fina resultat fick vi äntligen åka hem med vår lilla prinsessa.
Teja Frida Anneli Alexandersson
10 maj 2012
Den fanns!
Fåtöljen stod kvar! Glad tjej.
Ebbot verkade rätt nöjd han med när han provsatt den. Inte riktigt samma färg som soffan men jag ska fixa lite kuddar som ligger i samma färgskala så tänker man nog inte så mycket på det sen. Förhoppningsvis.
Annars blir det projekt fåtöljklädselsömnad!
Ebbot verkade rätt nöjd han med när han provsatt den. Inte riktigt samma färg som soffan men jag ska fixa lite kuddar som ligger i samma färgskala så tänker man nog inte så mycket på det sen. Förhoppningsvis.
Annars blir det projekt fåtöljklädselsömnad!
Va? Vänta nu?! Är jag gravid?? Näää..?!
Jaha, 12 dagar över tiden idag. Dock känns det inte alls lika jobbigt längre. Kanske för att jag slutat hoppas. På söndag ska jag ringa förlossningen angående överburenhetskontroll, kommer bebis före så "Jippie!" Det jobbigaste är liksom att inte ha vardagen, när mamma och pappa är här, alla små rutiner som ändras blir rätt påfrestande efter ett tag. Älskar mina föräldrar men man känner sig som 15 igen när man bott ihop för länge. Att ständigt ha ont i kroppen är också fruktansvärt jobbigt och i nuläget längtar jag nästan mer efter att graviditeten ska ta slut än efter att bebisen ska födas. Bebisen blir liksom en bonus på något sätt.
Med Ebbot hann jag aldrig ge upp hoppet utan det var skitdrygt hela tiden. Så länge alla omkring mig spelar med och inte frågar något så går det bra. Då kan jag förtränga faktumet att jag är gravid och bara låtsas som att jag typ har någon märklig träningsvärk i hela kroppen, samtidigt som jag har mensvärk och pms. Det är alltså anledningen till att jag ofta inte svarar när ni skriver. Bara spränggravida eller folk som själva gått över tiden och vet hur det känns släpps igenom mitt filter.
Nä, nu sysselsätter jag mig med annat istället. Har sprungit på second hand (småförälskat mig i en fåtölj som ska få nytt hem hos oss idag om den inte redan sålts till någon annan, men det hoppas vi väl inte på), sytt en del, bland annat ett nytt överdrag till babysittern och rensat källarförrådet lite. Vi har dessutom varit på utvecklingssamtal för den stora killen. Han är så duktig så, hela avdelningens lilla charmtroll.
Med Ebbot hann jag aldrig ge upp hoppet utan det var skitdrygt hela tiden. Så länge alla omkring mig spelar med och inte frågar något så går det bra. Då kan jag förtränga faktumet att jag är gravid och bara låtsas som att jag typ har någon märklig träningsvärk i hela kroppen, samtidigt som jag har mensvärk och pms. Det är alltså anledningen till att jag ofta inte svarar när ni skriver. Bara spränggravida eller folk som själva gått över tiden och vet hur det känns släpps igenom mitt filter.
Nä, nu sysselsätter jag mig med annat istället. Har sprungit på second hand (småförälskat mig i en fåtölj som ska få nytt hem hos oss idag om den inte redan sålts till någon annan, men det hoppas vi väl inte på), sytt en del, bland annat ett nytt överdrag till babysittern och rensat källarförrådet lite. Vi har dessutom varit på utvecklingssamtal för den stora killen. Han är så duktig så, hela avdelningens lilla charmtroll.
7 maj 2012
En "dikt" blev det typ
Nio dagar över tiden. Det är inte roligt någonstans.
Alla hormoner.
Alla frågor.
Alla skämt.
Alla krämpor.
Alla hormoner.
All trötthet.
All sömnbrist.
All mental utmattning
Alla hormoner.
All väntan.
All förhoppning.
Alla tröttna morgnar när man insett att "nej, det hände inte i natt heller..."
Alla hormoner.
Förhoppningarna i botten.
Den här kommer aldrig komma ut.
Alla hormoner.
Alla frågor.
Alla skämt.
Alla krämpor.
Alla hormoner.
All trötthet.
All sömnbrist.
All mental utmattning
Alla hormoner.
All väntan.
All förhoppning.
Alla tröttna morgnar när man insett att "nej, det hände inte i natt heller..."
Alla hormoner.
Förhoppningarna i botten.
Den här kommer aldrig komma ut.
4 maj 2012
+6
Jaha, +6 idag.
4 maj, datumet som jag gissat på i förväg. Är ju garanterat den som gissade närmast i alla fall då jag hade den sista gissningen av alla de som deltog. Känningar i ryggen idag så det får vi väl se som ett gott tecken, sov riktigt dåligt i natt men det berodde nog på att vi hade Ebbot på besök så jag kunde inte ligga så bra. Mitt lilla plåster!
Men det finns inget som är så underbart som att bli väckt av min lilla solstråle på morgonen. Sättet han ler, kramas och stryker mamma över kinden är helt fantastiskt!
En annan skojig sak med Ebbot är att han varje dag klättrar upp på kanten till spjälsängen och tittar och det ligger någon där än. Längtar så till ögonblicket då han faktiskt får träffa sitt lilla syskon, se hans min och hans reaktion. Jag som började gråta av blickarna som Lukas gav till Ebbot, hur ska det här gå???
4 maj, datumet som jag gissat på i förväg. Är ju garanterat den som gissade närmast i alla fall då jag hade den sista gissningen av alla de som deltog. Känningar i ryggen idag så det får vi väl se som ett gott tecken, sov riktigt dåligt i natt men det berodde nog på att vi hade Ebbot på besök så jag kunde inte ligga så bra. Mitt lilla plåster!
Men det finns inget som är så underbart som att bli väckt av min lilla solstråle på morgonen. Sättet han ler, kramas och stryker mamma över kinden är helt fantastiskt!
En annan skojig sak med Ebbot är att han varje dag klättrar upp på kanten till spjälsängen och tittar och det ligger någon där än. Längtar så till ögonblicket då han faktiskt får träffa sitt lilla syskon, se hans min och hans reaktion. Jag som började gråta av blickarna som Lukas gav till Ebbot, hur ska det här gå???
Fortfarande tom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)