Jag är alltså en nygift, nybliven mamma som trivs riktigt bra med det. Men om man ska börja från början så är jag född i Borlänge, eller rättare sagt så bodde jag i Borlänge när jag föddes. Låg kvar på BB i Falun ett par veckor eftersom mamma blev dålig under förlossningen. Sen åkte vi ut till Enviken och hälsade på min gammelmormor, i huset som jag senare skulle komma att bo många år i.
Innan jag fyllde 4 flyttade vi till huset på åkern och sen bodde jag där till 18års ålder. Roligare som barn, inte lika kul i tonåren. På gymnasiet gick jag Estetiska programmet och riktade in mig på teater. Riktigt bra tid med bra lärare, efter lite krångel åtminstonde. Till en början var det väl ingen höjdare men vi protesterade tills vi fick skådespelare från dalateatern som lärare. Mycket bättre. Säger bara Patrik frälsaren!
Efter gymnasiet flyttade jag till Skinnskatteberg och pluggade mer teater på en folkhögskola, först ett år skådespeleri och sedan ett år med manus och regi. Efter dom åren bodde jag en sommar i Arboga och flyttade efter det till Örebro. I Närke fortsätte pluggandet i teaterns spår. Teaterpedagog. Gick inte klart utbildningen dock utan flyttade till Karlstad istället. Jobbade ett år som telefonförsäljare, gick riktigt bra och var kul till en början, sen ökade pressen och stämningen på arbetsplatsen kördes i bottnen så då ville jag inte vara kvar där längre.
Under hela den här tiden har många människor passerat igenom livet men jag har hela tiden haft lätt för att släppa och gå vidare, speciellt efter att jag började flytta runt. Tack och hej, nytt liv, hej och hå! Mycket runtflängande i förhållanden och många utekvällar. Sket i rätt mycket om man säger så. brydde mig inte eftersom jag hade så lätt att glömma och gå vidare.
På alla hjärtans dag 2009 träffade jag Lukas på en fest. Trots spritångorna så hittade jag nått speciellt i den pojken och "behöll" honom. Den sommaren blev jag också mystiskt sjuk och fick spendera några dygn på neurologen. Jag började svimma och mina fingrar domnade bort och grejer. Då läkarna inte hittade något fel kände jag att det var dags att byta livsstil (läs:arbete) och faktiskt skärpa till mig. Pressen hade gått för långt så jag sökte en reservplats på universitetet samma dag som kursen började och jag kom in. Fyra månader senare var jag gravid, förlovad och gick i en underbar klass full av framtida lärare. Allt vände och världen ljusnade.
Nu har barnet tittat ut och jag är så tacksam för den lilla familj jag fått. Jag har en vacker son som alltid är pigg och glad (peppar peppar) och en underbar äkta make som ställer upp för mig i vått och torrt. Kunde inte vara lyckligare...
Dag 2. En länk.
Gamla bloggen, för dom som vill veta mer om förlovning, graviditet året före den här bloggen.
Dag 3. Ett ögonblick.
Ett ögonblick som betytt väldigt mycket är som många nog kan förstå, första gången jag fick se min son. Efter ultraljudet var både jag och Lukas övertygade om att det var en liten pojke som låg där i magen men allt eftersom graviditeten fortlöpte sade folk att det var en flicka. "Det är en flicka, du vet jag kan se sånt!" "Syns på magen att det är en liten tjej därinne". Detta ledde till att jag började tveka på min intuition men Lukas stod benhårt fast vid att det var en pojke, så när han väl tittade ut var det första jag sa "Det var en pojke, du hade rätt!" Sen sa jag väl ungefär 70000 gånger hur vacker han var.
En trött men lycklig mamma med sina fina pojkar!
Eftersom dag 4 skulle handla om vad jag ätit idag så får jag väl vänta med att skriva det. Har ju faktiskt inte ens ätit frukost än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar